onsdag 20 september 2017

Framför oss dagen

Bilarnas brus genom springan i det öppna sovrumsfönstret. Mättad höstluft blandas med kroppsvärme, sån där värme som bara lever i andedräkten hos sovande barn. Vi tre i stora sängen, Björn i barnens rum.
Pelle är hemma idag också, jag med. Vabbande, tudelat. Barn behöver få tid att vara sjuka. Föräldrar behöver tid att vara nära sina barn alltid, men jättemycket när dom är sjuka. Marxisten i mig vill arbeta, behöver arbeta. Fast ekvationen är lätt, borde vara lätt. Barnen är ju alltid barnen. Kärlek alltid kärlek.
Ringde Gunnars barnträdgård och frågade om sen ankomst är okej, det är det.
Smulor och rostiga smörgåsar, älskade pyjamasen från Japan ska bytas mot skrapigt jeanstyg och bomullströja utan fläckar, svårt att hitta dock.
Vår femåring, verkligen stor, inte alls liten.
Vår treåring, verkligen liten, liten utanpå och stor inuti.
Framför oss dagen.