Framför oss dagen

Bilarnas brus genom springan i det öppna sovrumsfönstret. Mättad höstluft blandas med kroppsvärme, sån där värme som bara lever i andedräkten hos sovande barn. Vi tre i stora sängen, Björn i barnens rum.
Pelle är hemma idag också, jag med. Vabbande, tudelat. Barn behöver få tid att vara sjuka. Föräldrar behöver tid att vara nära sina barn alltid, men jättemycket när dom är sjuka. Marxisten i mig vill arbeta, behöver arbeta. Fast ekvationen är lätt, borde vara lätt. Barnen är ju alltid barnen. Kärlek alltid kärlek.
Ringde Gunnars barnträdgård och frågade om sen ankomst är okej, det är det.
Smulor och rostiga smörgåsar, älskade pyjamasen från Japan ska bytas mot skrapigt jeanstyg och bomullströja utan fläckar, svårt att hitta dock.
Vår femåring, verkligen stor, inte alls liten.
Vår treåring, verkligen liten, liten utanpå och stor inuti.
Framför oss dagen.

En present

Morgonen var vidrig. Vidrig!
Pelle skrek mest hela tiden. Allt blev fel: marmeladen, smörgåsen, hunden, kläderna och att jag lämnade honom. Jag hade bråttom, så bråttom. Tvångspåklädning på barnträdgården med svetten rinnande innanför klänningen. Inte komma sent, inte komma sent...kollegor och elever väntar. Det blev en fin dag, trots energidränering och ontet som hänger med sedan några dagar när jag andas. Några av oss från elevhälsan hälsade på i de yngre klasserna, magiskt! Finare ungar finns nog inte. Vänliga, glada, frågvisa och fundersamma. Önskar att någon av mina egna ungar väljer läraryrket, kan varmt rekommendera. Träning efter jobbet, tänkte träna bort det onda, hmm en inte alltför briljant tanke. Efter lite ojande på köksgolvet och tycka-så-himla-mest-synd-om-mig-i-hela-världen blev det pizza och vuxenchoklad i lugn och ro. Småbarnen sover och man och äldsten tittar på någon match i gårdshuset.
Huset är ett enda renoveringsstök, men sovrummet är städat och sängen någorlunda nybäddad. Ska ta datorn på magen och njuta av ensamheten. En liten present.

Pelles kalajs

 Fyra år sedan Pelle kom till oss, vår underbart bestämda, påhittiga, varma och kärleksfulla unge. För tidigt för att riktigt klara jordelivet; liten och trött fick vår lillsnubbe bäras i sjalen innanför tröjan. Fortfarande liten och nätt, men stor inuti på alla sätt och vis. Tovaliisa och Taavi, Svante och Evelina var med och firade till Pelles och Gunnars glädje, tyvärr för långt mellan Åre och Umeå så Ingemar saknades i gänget. Potatissoppa, tårtor, chokladkaka och chokladfingrar. Självklart lek, armbrytning och hjälp att flytta en massa möbler. Nöjd 4 åring och nöjd 5 årig medfirare.