tisdag 10 oktober 2017

När minnet är det du har kvar

Dagarna passerar; bra, dåliga, älskvärda, hatade och flera utan superlativ. Varje dag en tanke. Förut var minnesbilderna förknippade med livets slut och slukande smärta. Starka och omöjliga att värja sig mot. Tyckte ändå om dom. Minnet, bra eller dåligt, gjorde henne levande. Var gång jag slöt ögonen, vilade i småbarnens snabba andetag. Var gång uppgifterna, pratet, sorlet och vardagstankarna tog paus. Hon levde i mitt tidshål.
Sista gången jag vinkade till henne genom bilrutans rimfrost. Hon stod på bron klädd i en alldeles för stor morgonrock. - Kör för siktigt, lova! Ring när ni kommer hem till Umeå! - Ja, ja.
Hon var sjuk då, men visste inget.
När vi kom till sjukhuset.  Mamma låg på vänster sidan i sjukhussängen. Silvergrå snagg och ett leende på läpparna när hon såg oss. Vi log också, fast jag ville skrika. Björn och jag hjälpte mamma på toaletten. En toalett med höjd sits, en toalett som människor som inte kan böja sig går på.
Minns hur ljuset föll in genom fönstret när mamma frågade om hon fick fara och jag visste direkt vad hon menade. Jag svarade att hon fick det. Jag ville svara stanna, men det hade varit själviskt.
Det sista jag sa var jag älskar dig. Hon svarade I love you to och sen sa hon inget mer. Aldrig mer.
Dagarna har passerat och tidshålet har sakta börjat fyllas av annat. Hoppades att alla dom där andra ögonblicken skulle smyga sig in och tränga undan döden. Komma utan medveten ansträngning. Mamma och jag på utflykt när lönen kom. Mamma i solstolen. Mamma med fiskespö i handen. Mamma och hundarna. Inget smyger sig in, minneskorten framkallas genom medvetenhet och bleknar av tidens gång. Hon lever i minnet, genom minnet och ur minnet. Vad blir kvar sen?

onsdag 20 september 2017

Framför oss dagen

Bilarnas brus genom springan i det öppna sovrumsfönstret. Mättad höstluft blandas med kroppsvärme, sån där värme som bara lever i andedräkten hos sovande barn. Vi tre i stora sängen, Björn i barnens rum.
Pelle är hemma idag också, jag med. Vabbande, tudelat. Barn behöver få tid att vara sjuka. Föräldrar behöver tid att vara nära sina barn alltid, men jättemycket när dom är sjuka. Marxisten i mig vill arbeta, behöver arbeta. Fast ekvationen är lätt, borde vara lätt. Barnen är ju alltid barnen. Kärlek alltid kärlek.
Ringde Gunnars barnträdgård och frågade om sen ankomst är okej, det är det.
Smulor och rostiga smörgåsar, älskade pyjamasen från Japan ska bytas mot skrapigt jeanstyg och bomullströja utan fläckar, svårt att hitta dock.
Vår femåring, verkligen stor, inte alls liten.
Vår treåring, verkligen liten, liten utanpå och stor inuti.
Framför oss dagen.

tisdag 12 september 2017

En present

Morgonen var vidrig. Vidrig!
Pelle skrek mest hela tiden. Allt blev fel: marmeladen, smörgåsen, hunden, kläderna och att jag lämnade honom. Jag hade bråttom, så bråttom. Tvångspåklädning på barnträdgården med svetten rinnande innanför klänningen. Inte komma sent, inte komma sent...kollegor och elever väntar. Det blev en fin dag, trots energidränering och ontet som hänger med sedan några dagar när jag andas. Några av oss från elevhälsan hälsade på i de yngre klasserna, magiskt! Finare ungar finns nog inte. Vänliga, glada, frågvisa och fundersamma. Önskar att någon av mina egna ungar väljer läraryrket, kan varmt rekommendera. Träning efter jobbet, tänkte träna bort det onda, hmm en inte alltför briljant tanke. Efter lite ojande på köksgolvet och tycka-så-himla-mest-synd-om-mig-i-hela-världen blev det pizza och vuxenchoklad i lugn och ro. Småbarnen sover och man och äldsten tittar på någon match i gårdshuset.
Huset är ett enda renoveringsstök, men sovrummet är städat och sängen någorlunda nybäddad. Ska ta datorn på magen och njuta av ensamheten. En liten present.

måndag 11 september 2017

Pelles kalajs

 Fyra år sedan Pelle kom till oss, vår underbart bestämda, påhittiga, varma och kärleksfulla unge. För tidigt för att riktigt klara jordelivet; liten och trött fick vår lillsnubbe bäras i sjalen innanför tröjan. Fortfarande liten och nätt, men stor inuti på alla sätt och vis. Tovaliisa och Taavi, Svante och Evelina var med och firade till Pelles och Gunnars glädje, tyvärr för långt mellan Åre och Umeå så Ingemar saknades i gänget. Potatissoppa, tårtor, chokladkaka och chokladfingrar. Självklart lek, armbrytning och hjälp att flytta en massa möbler. Nöjd 4 åring och nöjd 5 årig medfirare.

måndag 28 augusti 2017

Bearbeta lite argt sådär

Trött in i märgen efter långa dagar/kvällar. Planerat sedan länge...tur till Åre för att flytta in sonen. Skidlärare ska han bli. 90 mil bil på ett dygn. Äldsten skulle barnvakta Gunnar och Pelle, men så blev det inte.
90 mil i bil med en treåring och en femåring blev det.
Varför? Jo, för vi får alltid klara oss själva.
Det var magiskt i Åre, men 90 mil, två små barn är liksom 90 mil.
Kom hem runt midnatt, sov lite och argt. Svalde tröttheten och gick till jobbet.
Hämtade från barnträdgården, fixade pizza och värmde bullar.
Fick höra att jag lagat supergod mat.
Jobbat lite och nu känns allt lite bättre.

söndag 13 augusti 2017

Fossiljävel





Har alltid förfärat mig över legosugande föräldrar. Respektlöst och dyrt.
Nu har jag blivit en mamma som suger in fossiler i dammsugaren samtidigt som jag mumlar fossiljävel.

torsdag 3 augusti 2017

Semestervecka 5

Varm luft och växlande himmel. Badar i poolen, äter flottig pizza ur kartong och plockar sakta undan i vardagsrummet. I kväll middag med på lokal för min del och middag hemma med hela barnaklanen för Björn.

tisdag 1 augusti 2017

Vi lämnade Norrland några dagar

Lämna vårt älskade Norrland för sydligare breddgrader. Äventyr och bröllop i huvudstaden. Skuleskogen och berget blev första anhalt. Pelle ville fotas med Högakustenbron i fonden - det ser ut som Paris mamma. 

Att fotas vid ett mammut skelett är en stor sak.

Kärlekskyssen utanför Hedvig Eleonora kyrka. En väldigt stämningsfull vigsel. Gunnars utlåtande var att dom var väldigt bra, med dom menas brudparet och prästen. Pelle tänkte mest på potatis och sås. 

Avslutas, så klar, där Södermanland bjuder till dans, d.v.s. Ytterjärna. Här har jag och Björn gått utbildningar, semestrat och ätit gott. Älskar husen, trädgårdarna, färgerna, lugnet, maten och älskar älskar reningsdammarna och vattentrapporna. 

söndag 23 juli 2017

I morgon blir det sommar


I morgon kommer solen så vi har förberett trädgården och fyller poolen. I morgon ska vi måla tak, köpa golv, bada i poolen, grilla och ha det väldigt somrigt.

lördag 22 juli 2017

Semestermamman

Semester!
Förväntningar, förhoppningar och positiva affirmationer.
Blå himlar och hav, doften av aftershave i skymningen, uppdragna ben på cykelramen i nedförsbackar. Solen reflekteras genom slutna ögonlock. Sommar!
Sommarvardagen har utvecklats i en lite annorlunda riktning än den förväntade. I går frågade Gunnar när den riktiga sommaren egentligen börjar. - Den riktiga, frågade jag. - Ja den riktiga när man inte behöver ha tjocktröja och jacka hela tiden och vi slipper åka till tråkiga affärer med en massa golv, sa Gunnar.
Vi har köpt det hus vi bor i, bott i de senaste 18 åren. Vi ska renovera. Vädret suger.
Portionsförpackad I-landsångest.
Sommarrealitet nr 2.
Småbarnen har magisk fantasi och kan leka tillsammans i timmar. Underbart och jättebra.
Fantasilekarna är dock utrymmes och prylkrävande, d.v.s. kuddar, lego, filtar, spionsaker, klossar, snurror och diverse sprids ut över hela barnrummet och flyttar sig därefter rum för rum tills jag trampar på någon vass plastbit och får skitont. Påföljande städskrik. Alla städar glatt i några minuter, sen avslutas det hela med att Björn eller jag städar.
Sommarrealitet nr 3.
Tittar på den ogräsbevuxna rabatten. Tittar på grannens uppgraderade dito. Tänker att vår gård ser sådär på landet härlig ut och ogräset gör den spännande.

tisdag 11 juli 2017

Bra dag

I dag kom Maria, Tommy och deras barn förbi på lunch. Fick höra anekdoter från mammas gata, min gata. Grannarna, häckarna som avgränsar de stora trädgårdarna, ombyggnationer i mammas hus... allt det där som bara känns magiskt att få höra om. Allt det där som mamma brukade ringa och skvallra om. Superkul att prata pedagogik då både Maria och Tommy valt läraryrket. Sen körde dom till Boden och vi tog småbarnen och drog till livets första kafferep.
Somrigt fika, skratt till möhippiga anekdoter och allmänt härlig stämning. Torpet, eller det magiskt vackra palatset, förtrollade mig helt. Trapporna, färgsättningen, detaljerna i lister och dörrfoder... åh!
Rundturen till ateljé och bostadshus blev pricken över i:et.
Mot middagstid åkte vi hem och lagade vårrullar. Alla barnen och Taavi kom hem, huset fullt.
En bra dag helt enkelt.

måndag 10 juli 2017

Att komma till stugan

Bilen packades så snart semesterminuterna kickat in. Märkligt att vi alltid drar med en massa onödigheter när erfarenheten skriker packningsminimalism. Gunnar längtar alltid till fjällen, stuglivet liksom klär honom. Från öst till väst genom inlandet. Håkan högt!
...stig till toppen av världen
Där änglar leeeeker
Res dig efter varje smäll
Du har en ängel på din aaaxel
Din tid kommer...din tid kooommer....
Mistlur och eufori. Baksätet täcks av utspottade brödklumpar, leksaker och packning som inte kunnat mosas in i bagageutrymmet. Samma gårdar och gräsbevuxna uppfarter passerar förbi. Handlar det nödvändigaste i Storuman, sen sista etappen. Känslan är alltid maratonlång, men sen öppnar sig himlen och jorden sträcker på sig. Juli med snöklädda fjälltoppar. Pelle frågar, för tusende gången, om vi är i stugan snart. Vi svarar snart. Gunnar svarar snart. 
När vi passerar Ica nära i Hemavan är längtet allomfattande och bilen vibrerar av tillbakahållet spring. Stugan som gömmer sig längs en gräsbevuxen sommarväg viskar välkommen. Ormbunkar, smörbollar och högt gräs. Fjälldjungeln lockar och barnen rusar runt och leker riddare, doktorer med svärd (?) och små hundar. Intensiva timmar av uppackning, kvällsmat och sagor. Sen övergår all livskakofoni i lugn och semesterharmoni. Sovande barn, en kall öl och Den allvarsamma leken på dvd. Stråk av vemod. Tar farväl av Mikael Nyqvist. Tänker på mamma. Cancerhelvetet som den gemensamma nämnaren. Tänker på hur skört och värdefullt allt är. 
Somnar och sover tungt. Vaknar till sommarsvalka och solklädda berg. 
Bakar fårostbullar och Tottekaka. Gemken väntar med fjällbjörkar, bäckar, ängar, klippor och snösluttningar. 

måndag 3 juli 2017

Semester

Jag har slitit in i kaklet, men nu blir semester!
TJO!
Jag vill till fjälls.
Jag vill bada.
Äta sommarmat.
Läsa biografier.
Rensa ogräs.
Planera renovering
Paddla på blanka fjällsjöar
Svettig nå fjälltoppar
Njuta av lugnet och solen som blänker genom stängda ögonlock
Åh sommar nu kommer jag!

lördag 24 juni 2017

Midsommardag

 Midsommardagens utandning.
En härlig midsommar med Lisa, Johan och barnen. God mat, helt fantastisk sill och vädergudar i medvind.
Lite vuxentrött midsommardag med lek, lek och lek.
Olika rätter till middag; barnversion av korv och makaroner, vuxenversion av fisktaco.
Björn läser saga och jag har röjt middagen.
Njuter av renstädat köksbord och golvets tystnad.
Ensam i soffan med citronlemonad, sista delen av Alex Schulmans Glöm mig och pioner i full blom.
I morgon söndag och sedan sista arbetsveckan innan semesterveckorna som, tyvärr, känns arbetstyngda och vuxenpragmatiska.

måndag 19 juni 2017

Arbete, snart sommar

Går in i arbetsårets sista skälvande veckor. Elever och lärare landar i en ack så väl unnad ledighet. Skolgården har återigen fyllts av sommarmedarbetare och ynglen i dammen har hoppat iväg som små grodor ska. Ljuset bor här och sommarvärmen kom lite som en chock för min snösjäl. Om två veckor väntar ledighet, eller snarare stug- och husfix. I 17 år har vi levt inom dessa skeva väggar som inte är våra, i alla fall inte på papper. Idag besiktades huset inför köp, vårt husköp. Drömmen om att bo vid havet får ge vika för allt praktiskt som närhetsprincipen kan erbjuda, men utöver det pragmatiska vilar också nostalgin och kärleken till huset och platsen. Här har jag haft värkar med tre av våra fem barn. Här har de lärt sig gå, springa och göra bus. Här har vi varit lyckliga, arga, sorgsna och allt däremellan. Vi bor kvar och om gud och banken vill så lånar vi en massa kosing och köper huset. Nu i sommar. Vi listar panelbyte, slamfärgskok och golvläggning. Estetiken i det hela dryftar vi om, men en sak vill jag, vill jag verkligen. Jag vill bjuda in William Morris magiska blommor i mitt vardagsrum. I stugan ska vattenledningen som grannen körde av lagas eller bytas, men Ingemar har lovat att stödja oss med sina händiga händer och tankar.
Alltså arbetsårets sista veckor och sedan en massa annat arbete.

måndag 12 juni 2017

Så tar dom studenten

På onsdag sjungs Den blomstertid och bakom krönet väntar den ljusnande framtiden. 12 år sedan hade en pirrig förstaklassfröken målat 19 bilder och skrivit verser till stor-små människor. På onsdag kliver dom av på slutstationen och sen väntar andra livsäventyr. Några har jag fått ynnesten att följa på nära håll, ja ett fåtal till och med undervisa, men alla finns med mig. Alla och envar. Funderar på vad dom ska ha på sig. Hur långa dom blivit. Hur deras drömmar har levt kvar eller förändrats. Jag vet att dom är helt fantastiska. Jag vet det för jag kände dom så himla väl. En del, hoppas flera, minns mig kanske i alla fall lite. Den där fröken som alltid tappade bort nycklar, skrattade mycket och som tyckte och tycker väldigt väldigt mycket om dom. Har en bok med minnen, en bok med roligheter, älskvärdheter och barnsligheter som sagts och gjorts under våra år tllsammans. Hade det varit möjligt så hade jag bjudit dom på partaj och gråtmild fått läsa ur min minnesbok. Om jag har riktigt tur så träffas vid vid nått upprop eller nått, kanske har dom en liten ettagluttare med samma glada uppsyn som kallar dom pappa eller mamma. All kärlek från en gammal fröken till världens finaste ungar som en gång var mina elever!
Tro på er själva och följ era hjärtan. Efter 12 år så är framtiden helt er egen.

måndag 5 juni 2017

Ingemar 21 år

Björn Zachrissons foto.
Ingemar 9 år. Väldigt länge sedan

     

Ingemar fyllde 21 i lördags. Tiden har gått så rasande fort!!!
Vår lilla waldorfunge har blivit stor. Stor, snäll, trevlig, empatisk, händig, hjälpsam och och och... Helt enkelt en toppenperson. I höst har han sökt en massa olika fjällguideutbildningar och jag håller tummarna för att han får möjlighet att förena nytta och nöje. Gläds åt det faktum att natur-bergs- och äventyrsintresset är något vi delar.Tiden har bara gått så rasande fort och nu är han 21 år.

lördag 27 maj 2017

Björn 42 år

Långhelg och 27 maj i dag. Björn fyller 42 år, 42.
Han var 17 när vi träffades, sportlovet för länge sedan. Rökte pipa, bar anarkistbok och skithalkiga Dr Martens. Snowboardscenen var punk och Riksgränsen epicentrum.
En evighet senare bakar vår dotter tre tårtor och vi firar tillsammans med våra fem barn, nära och kära. En evighet och en sekund.

söndag 7 maj 2017

7 maj


7 maj.
Det snöar helt i onödan eftersom snön töar bort så snart den nått marken.
Orken tryter och hostan vägrar lämna vårt bo.
Vi äter korv och makaroner framför tv:n och gnuggar in ketchup i soffan.
...men i kväll kommer alla barnen hem och äter burgare.

måndag 1 maj 2017

Valborg

Valborg bland fjällbjörkar och ripor


söndag 23 april 2017

Vardag

Jag har kört tusen mil...känns det som.
Inlandets nedlagda skolor, murkna kapell och övergivna gårdar spelade förbi smutsiga bilrutor.
Efter 9 duschfria dagar har håret renat sig själv.
I morgon är det vardag, en av alla dessa dagar i raden av dagar som man uppskattar mer, men oftast inte alls. Dagar som sällan tar plats.
Längtar att somna till det syntetiska stjärnljuset som av lathet eller skönhet hänger kvar sen jul.
Marken hemma är brun och träden knoppas snart, kontrast till det vita som vi lämnade. Vintervemodet kommer i kroppen, men också sommarlängtan.
Onsdag till fredag har jag rektorsutbildning, denna gång i Skellefteå. Fredag. Samma blå väg. Samma nedlagda skolor och murkna kapell.
Majbrasor vars lågor dansar förbi och får pupillerna att stöta sidledes.
Vattenplaskhelg i Hemavan. Säsongsavslutning med bartömning för de unga och hugade.
Men först alldeles vardagliga dagar.

fredag 21 april 2017

Storm

Stormade ordentligt på morgonen. Vi sov länge och steg upp till brunch. Vaknar varje morgon av att Pelles fingrar pickar på ögonlocken. - Oj, hej är du vaken mamma?!
- Jo nu är jag det, Pelle.
Soliga dagar märks trängseln inte av, men blåsiga...
Som nu, Gunnar stensur. Pelle stensur. Jag...irriterad. Bilhopparbaneleken fick ett abrupt slut när surmamman grep in. En annan dag. En bra-humör dag så hade leken kanske...eventuellt...eller naej.
Nu spelas det småkrypsspel, vilket jag tycker är toppen.
Trängsel, ljud, trasiga leksaksbitar som är jävligt hårda att trampa på, ögonlockspick...är alltid värt.
Riktigt värt!
Tacksam för denna lilla flock på fem björnungar, en gubbe och en gammal pudelpojke.

torsdag 20 april 2017

Vilodag

Vilodag.
Fick iväg mina uppgifter till rektorsutbildningen med visst slit.
Familjen är trött efter intensiva dagar som värker i benen.
Nu är det mörkt ute. Snöar ymnigt och vinden piper i murstocken.
Stora som små barn har krupit till kojs.
Björn tittar på holländsk rysare.
Brasan värmer så att sockarna ligger i en hög på golvet. Makalös kärlek till ullsockar. Varma, luktfria och torra.




tisdag 18 april 2017

Påsklov

Våffellunch i Viterskalstugan, Pelle vill höra om kaninerna om och om igen.

Vi firar påsk och våren i Klippen. Alla söner är med och Tovaliisa kommer på torsdag, underbart att alla barnen då är samlade i vårt lilla paradis på jorden. Blå himmel och böljande vita berg, en lisa för själen. Blidväder och kylslagna dagar har gjort föret i pisterna sisådär. Trivs inte så bra med trängsel och liftköer så offpiståkning har det blivit. Gunnar och Svante som gärna håller till i snowparken skotrar in själva.
Idag blev det våfflor i Viterskalet och sen splitboard upp på N Syter. Vi turades om att svettas och slita uppåt med Pelle på ryggen.  Magiskt vackert, men fjällvädret är nyckfullt och väl uppe blev himlen grå och vinden tog ordentlig fart. Det vackra vita var vid närmare betraktande hårt som sten. Kroppen fick i alla fall arbeta och Tottekakan kunde inte ha avnjutits med vackrare utsikt. Frusna och röda, men glada att vara hemma. Nu blir det ännu mera våfflor.

tisdag 11 april 2017

Det jävla gnället


Utställning om kärnkraftens konsekvenser, sen blev Pelle sjuk, sen blev jag sjuk. Orkade inte gå med småbarnen till dagis på morgonen, står mitt kast och ordnar pannkakor med yrsel och oro. Svårt att vara sjuk när man är förälder, går inte, får inte. Kände på mig att Pelles smitta skulle fästa på mig. Vardagen har skrapat mig hudlös, känns så. Kevlarskölden; snabb, effektiv, formell, beslutsam, målpragmatisk. Var är jag i det. Punkt inte frågetecken.
 Passande att vara sjuk, passande stilla veckan. Snart påsk. Försöker tänka på barnen, Björn och bergen. Mina tre B:n. Tränger undan stressen över 2000 sidor skolledarskap och ledarskapsplan, men trängselns molekyler sipprar ut. Gör sig gällande.
Det här jävla gnället fick i alla fall komma ut.

torsdag 6 april 2017

Vår

Våren.
Texas päls och tassar fullt av smuts och grus, knastrigt och jobbigt.
Mårbackapelargonen  trivs.
Jag trivs med ljuset och solen.
Börjat cykla igen, vilket gör Axlagårdens närhet påtaglig.
Skärtorsdag närmar sig med darrande själv.
Två år sen mamma ringde. Hennes läkare ringde.
Sen en sommar. Två år sen pappa fick så som han önskade.
Går inte längre på graven, eller pappas skåp för den delen. Det tar emot överallt eftersom evigheten är väldigt lång.
En kollega och vän frågade om jag pratat med någon, antar att undertexten var professionell. Vem pratar man med om sånt när världen runt omkring snurrar vidare.
Den där systern. Den osynliga.
Hon man delar minnen med.
Hon som alltid lyssnar och förstår.
Ler hela dagarna.
Ler mig ur lågheten och melankolin.
Våren smakar grus och smuts, men Mårbackapelargonen är fin.

söndag 26 mars 2017

Helgen

Rejält trött i fredags. Gunnar, Pelle och Ingemar sov över hos Svante. Fortsatte jobba in på småtimmarna i tyst hus.
Björn vaknade, som vanligt, tidigt...med eller utan små barn.
Aningens irriterande.
Packade te och annat för en tur i närheten. Bara Björn och jag.
Knarrade skog, solgläntor och ett sjujävla fäste på splitboarden. Te på toppen och rätt pissig åkning ner bland fallna trädstammar och stenar.
Sen födelsedagspartaj hos Mats och Elisabeth.
Mat från Le Garage, tårtor och en massa barn som växer så det knakar. Gunnar försvann i lek med kusinen Becaye och Pelle lekte, som vanligt, efter egen näsa.

Ingemar och Gunnar sov över en till natt hos Svante och Pelle somnade i bilen på väg hem.
Lite jobb och en sovande Björn framför tv:n.

Idag helgas inte vilodagen.

tisdag 14 mars 2017

Sportlov

Ledighet tillsammans bland vildheten och friheten.
Det begränsade tillsammansskapet med Björn och barnen. Det jag trivs i.
Trängseln i rummen och irritationen som kommer därav.
Kvällsmyset, kroppens trötthet och själens lugn.
Magiskt att alla barnen fortfarande följer med.

onsdag 8 mars 2017

Min mammas dag

Ingemar, Tovaliisa och Svante skojar med mamma på Sunderby sjukhus april 2015
8 mars, internationella (och socialistiska) kvinnodagen.
Tänker på min mamma idag, varje dag fast ännu mer i dag.

Min mamma som jag växt upp med; varit så arg på, bråkat med, äventyrat med, skrattat med och delat hela min barndom med.

Min mamma som fick cancer. Min mamma som inte längre finns på jorden.
Min mamma som jag saknar oändligt.

Jag hann säga till henne, inte allt det där man vill hinna, men lite.
Jag hann säga att hon levt ett fantastiskt liv, starkt, självständigt och modigt.

Utan medfödda privilegier och med ett rött hjärta som klappade för alla.
Från polska flyktingar som kollade på tv tillsammans med mitt tonåriga jag, till gömda kvinnor på jouren, ensamma pensionärer och barn som längtade efter en sagotant.

En livstid av mod att våga upptäcka nya horisonter.

Till dig mamma, en socialistisk kvinnodag.

torsdag 2 mars 2017

Svante

I morgon fyller Svante 23 år!
23 av mina 43 år har han funnits med mig. Hela vuxenheten.
I våra fysiska rum bor han inte längre, men inte heller längre bort än en kort biltur.
Småbarnen kunde inte ha fått en bättre storebror.
Han planerar spelkvällar, badturer och Leos lek.
Han kan snurra många varv på snowboard och lär Gunnar allt han kan.
Engagerad,känslomänniska. Talangfull, intensiv och den mest tänkande och tyckande människa jag känner.

Borde säga oftare hur stolt jag är.
I morgon fyller han år.


tisdag 21 februari 2017

Drömma stort och leva litet eller leva stort och drömma stort

Jag lekte länge med dockor.
Trodde att man fick mask om man åt snö, drunknade om man badade när man ätit och fick fyrkantiga ögon om man satt för nära tv:n eller såg på tv i större omfattning än en halvtimmes barn-tv...om jag hade tur tjuvade jag till mig språka på Serbokroatiska eller Linus på linjen.
Bar täckbyxor och snowjogging i 6 an.
Använde sockervatten för att få till Howard Jones luggen då jag inte fick köpa hårspray.
Använde dator för första gången på gymnasiet.
Lärde mig sms:a för ett par år sedan.
Började med Instagram förra året och blev chockad över att Kurt Cobain skulle ha fyllt 50.

Jag är oomtvistligt "ute". Hur jag än vänder och vrider på det.
Älskar instagram och inspireras av alla fräsiga människor vars liv och "konton" är sådär genomtänkta, både vad som läggs ut och hur.

Vill vara den där naturälskande hipstern som surfar genom livet på brädor i de mest magiska miljöer. Som, så klart, yogar lite var stans och gärna visar ungdomlig hud som svalkas av saltvatten och smeks av sol.
Eller så vill jag vara en sån där renässans gröna-vågaren som lagar en massa sjukt goda vegorätter. Typ som hon den brunhåriga Green kitchen,... personen.
Å andra sidan

...det känns också helt ok att vara en 43 årig drömmare som älskar berg och stora äventyr, men anpassar drömmarna till kroppsliga begåvningar, små barn, ålder, tid, pengar...livet.



söndag 19 februari 2017

Söndagssaknad

Helgen har varit fin. I saknaden efter sönerna som alla sov över hos store storebror Svante ägnades min ledig tid till restauranglunch och shopping tillsammans med Tovaliisa och Björn. Inspirerad ställde Björn i ordning en ny lekhörna i småbarnens rum. Pelle åå-ade och oo-ade, lagade grönsaksgryta på leksaksspisen och sa smaskens. Det gör ont i bröstet av kärlek när hen gör så, vår lilla lillsnubbe. I vardagligheternas magi dyker tankarna på mamma nästan alltid upp, en innerlig önskan om att tala med henne igen.
I kväll tog jag modet till mig och tittade i gamla album. På mig. Mamma. Pappa, gudmor, gudfar, kusin Tomas. Ett alldeles särskilt kort på mamma låg instucket mellan gulnade tidningsurklipp och festfoton från 60-talet. Ganska nytt. Inte så gammalt. Mamma med sitt röda läppstift, snaggade hår och rödmålade naglar med flag i kanterna.
Min mamma.
Vill att hon ska veta att jag tänker på henne, ofta, ofta. Att jag...att vi saknar henne.
Hoppas att hon finns där någonstans nära, att hon är med småbarnen i vardagligheterna.
Med mig. Med oss.
Att vi ses i Nagijala.

tisdag 14 februari 2017

14 februari

Idag är det 14 februari, Alla hjärtans dag.
Firat med att köpa likadana mössor till Gunnar och Ingemar, så fint att ha likadana fast en är fem och den andra tjugo.
Tacksam för barnen, mannen, vännerna, hälsan, mitt dagliga bröd...
14 februari gör sig alltid påmind.
Förmiddag i Kassjö; texter av Steiner, samtal, solvandring till bilen. Sms.
"Inga hjärtslag nu"
Hur länge kan man egentligen hålla andan. Hur länge kan världen stå still.

Ibland blir det  fel i världsaltet och ingenting kan förändra eller ställa till rätta.
Idag är det 14 februari, Alla hjärtans dag.

söndag 12 februari 2017

Helgen

Längtar vårljuset

Äntligen helgstädat! 

söndag 5 februari 2017

tisdag 31 januari 2017

Allt ordnar sig


Oroscrescendo och sen söndagsglädje. Ikea, vinden och farmor och farfars ladugård. Fint blev det i ettan med höga fönster och knarrigt golv. Nöjd son.
Från vår familj av många till kollektivliv och nu första ensamboendet.
Tudelat. Skönt och vemodigt. Ingemar blir i alla fall kvar hemmavid tills fjälledarutbildningen startar till hösten, då väntar Åre.
Nu en intensiv arbetsvecka. Långa dagar och lite sömn, men många roligheter. Bara en sån sak att jag fått  ynnesten att undervisa elever som jag en gång hälsat på som ettagluttare, nu vuxna och redo för livet. En riktig vardagsglädje för mig och förhoppningsvis inte alltför plågsamt för dem.
Till helgen håller jag tummarna för fjälliv.


lördag 28 januari 2017

Umeås bostadsmarknad för unga suger

Svante har sedan hemkomsten från världen sökt med ljus och lykta efter egen bostad.
Tyvärr har han "oturen" att vara son till föräldrar som:
1. Inte haft råd att spara alla barnbidrag sedan sonens födelse och nu kan överlämna x-antal slantar för köp av bostad.
2. Inte varit nog förutseende och satt sonen i bostadskö från krypstadiet.
... och sedan det där som ligger utanför all kontroll... biologiskt kön.
Att vara ung man är inte gångbart på bostadsmarknaden.

I runda tal tre rum eller lägenheter (i vilken hand vet jag inte) har sökts per dag, oftast utan att få komma på någon form av visning.
Jo, en visning blev det. En nedsliten etta. Ett temporärt andrahandskontrakt efter en rökande student. 40 pers på visning, många med föräldrar som lovade dyrt och heligt att betala flera månadshyror på förhand.

Lyckan var total när muntligt avtal slöts i fredags på en lägenhet i Holmsund.
Inflyttning på söndag, tjoho!
Svante har sänt anställningsavtal och andra "sållnings" papper till blivande hyresvärd, men!

Nu svarar inte människan,  varken på mejl, sms eller telefon.

Oro och funderingar, så klart.

Galet irriterande och frustrerande.
Gunnar räknar slantarna i spargrisen, drömmer om pilbåge.
Borde kanske spara till bostad om sisådär 20 år.

fredag 27 januari 2017

Att bilda sig

Utbildningsdag med två små hemmavid. Jag läser ledarskap och Pelle bygger lego runt tillfrisknande storebror. Försöker följa ett strikt pluggschema, går sådär, eftersom någon bajsar, någon är törstig, någon vill kramas...
Utbildningen som till en början gav så mycket friktion växer sakta in på mig.
Kämpat mig igenom drygt halva utbildningen, dags för smygdunk i ryggen. Försöker att inte gnälla alltför mycket, men min 43 åriga hjärna har lite svårt med alla bollar ibland.
Läst 143 sidor, drygt 100 återstår...sen väntar fortsatt planering av nästa veckas filosofiundervisning.
Inget utrymme för prokrastinering m.a.o.
När de vuxna barnen funderar över framtida yrkesval så har jag ett råd att ge, låt intresset och elden styra.
Att göra något man tycker om och tycka om något man gör är viktigt i förgänglighetens rike.

lördag 21 januari 2017

Shangri la

Pelle blev sjuk natten mot fredag, vilket resulterade i vabbtjafset. Vem är hemma mest! Vems tur är det! Egentligen ett inbyggt fel. Vi borde fajtas om att ta vabbtiden. Tid med världens finaste Pelle.
Trump installerades i Vita huset och jag vabbade med världens finaste Pelle som piggnade till som en liten mört.
Om kvällen packade vi in pigg och snorig 3 åring, glad 5 åring, trött 20 åring och allmänt slitna medelålders par i bilen. 16 åring stannade hemma och 22 åring tog inlandsbussen.

Idag: skoter, grillning och off pist åkning  i flatljus och skare, vilket passade Gunnar som handen i handsken.

Vår dröm. Min dröm. The little red stuga som blev svart. Stället som Björn älskat från första ögonkastet. För mig dold i dimman av all sorg som varit. Det växer och växer, blir mer och mer vårt Shangri la.

I morgon söndag. Vill inte åka hem.

torsdag 19 januari 2017

The 100

Såhär har vi suttit in på sena timmen. Kurandes, sonen och jag. Från livets alla vardagligheter till en hemlig trädgård av
strålningsmarinerade jordlingar, himmelsfolk och illvilliga bergsmän.
Får antagligen ingen Emmy, men men.
The 100.

söndag 15 januari 2017

Gunnar 5 år och tiden som går

Gunnar fyllde 5 år den 11 januari, 5 år! Vi firade på morgonen eftersom arbetsveckan bjöd långa dagar för mig.
Hisnande att Gunnar är på väg att lämna småbarnsåren. Tiden. Timmarna. Dagarna. Veckorna. Månaderna. Åren. Vart tar de vägen? Det som en gång kändes som en oändlighet upplevs av mitt 43 åriga jag i ögonblicksfragment.
Jag lever hela tiden i det som varit.
När jag var liten.
När du var liten.
När Boktipset och Linus på linjen.
5 år firas med stor glädje och tacksamhet, men också med vemod över den tid som glider ur våra händer.

fredag 6 januari 2017

När jag var liten

- Jag vill titta på när jag var liten!
Gunnar och jag tittar på kort och filmer från hens fyra, snart femåriga jordeliv. Så många minnen vi har gjort tillsammans.
Fyra år, en evighet och ett universum.


torsdag 5 januari 2017

Jullov

 Det visade sig bli ett snörikt och fint jullov i stugan. Lite trög inledning med töväder och fortsatt hosta och feber för några i familjen. Svante, Ingemar och Mako kom med snön och piggheten. Kändes särskilt härligt att Mako fick uppleva norrsken och skoterkörning för första gången. Med lillstugan som sovrum till Svante och Mako fungerade stugrummen väl. De äldsta åkte sedan hem för att jobba och i samma veva välkomnades farfar Mats, Tovaliisa och Taavi.
Turskidor och korvgrillning, Björns glädje över grillpulkan är stor. Vi trotsade sjunkande temperatur med skotertur till Viterskalstugan, kyligt men mysigt och lite svårt att elda upp värmen i stugrummet. Idag visade termometern -26 och farfarn stannade hemma med Gunnar och Pelle medans vi andra körde skoter in till Hemavan för att handla. Galet kallt! Kom hem med tår som klumpar och en näsa som är fortsatt röd och öm.
I morgon åker Tovaliisa och Taavi med farfar Mats mot Umeå, allt medans Ingemar anländer med lunchbussen.
Ledigheten går sakteliga mot sitt slut, men känslan av ledighet hoppas jag håller i sig länge.
Grillpulkan testas

Björn och Mats följer vindarna

måndag 2 januari 2017

Nyår i stugan

Gunnar visar snödjupet
 Vi lämnade slasket och 2016.
Några dagar Björn, småbarnen och jag. Nyår med Svante, Ingemar och Svantes kärlek Mako.
Nu fyrklövern för en kväll, i morgon farfarn, Tovaliisa och hennes kärlek Tavi.
Snö har fallit i mängder och nyårsafton bjöd himlen på nordligt ljusspel, älskar norrsken. Att Mako fick köra skoter, vada i snö och se norrsken för första gången blev grädden på moset. Björn njuter och fortsätter drömma högt om vardagsliv i fjällen. Jag letar och hittar lugnet och semestern i vågor. Denna oroliga själ som är min, nemesis. Tovaliisa har "beställt" tacos till middag när dom kommer fram, fint att gamla godingar håller ställningarna. Så... i morgon några åk i backen, handling, välkomnande och tacos.
Nyårsmat: inlagd röding, stek med potatisstomp och gräddsås, glass med varma hjortron.