måndag 26 december 2016

Julen


Tomten kom två gånger.
Texas skällde och vi smög upp. I mörkret en tomte, Pelle vinkade och Gunnar blev lite rädd. Julfrunch och julsång i Obbola kyrka. Gunnar som längtat och längtat efter kusinerna försvann in i spionlek. Efter Kalle... dukades julbordet upp. Överdoserade senapssill, kålrotslåda och gravad lax. Fruktcocktail och mandelgrädde till dessert. I mörkret tände vi ljus på mammas grav, önskade god jul. Småbarnen somnade redan under bildfärden hem.
Kröp i hop i soffan för att se sista avsnittet av Westworld.
Nu väntar lediga dagar i fjällen för Björn, småbarnen och mig. Svante åker till Stockholm för att möta upp flickvännen från Tokyo. Ingemar jobbar alla vardagar och Tovaliisa stannar hemma med sin kärlek. Alltså...Björn, Gunnar, Pelle och jag. Håller tummarna för snö, snö, snö. Till nyår hoppas jag att, i alla fall några av barnen, vill fira med oss i stugan... men men. Lite svårt att vänja sig vid barnens vuxenhet och livssfär som alltmer söker andra vägar.

fredag 16 december 2016

Osorterat

Är hemma med Gunnar i dag, eller halvdag då storebror Ingemar slutar 13 och kan fortsätta feberlugnet.
Adventstiden är fin, men har i år känts extra tröttsam då infektioner och feber avlöst varandra. Arbetar nästa vecka och sedan väntar två veckors julledighet, eller ledighet och plugg då alla uppgifter inför nästa rektorsträff ligger inbakade i ledigheten.
I morgon fyller mamma år, hurra för dig mamma! Vacklar mellan att gå till graven och sjunga för henne, eller låtsas att hon är hemma i Boden med hund och storbak inför julafton.
I går firade vi den kommande ledigheten med vår traditionsenliga tillitsknytis, blir rörd av allt fint och gott gemensamma krafter kan få till.

I huset trängs vi nu hela skaran med två små barn, två vuxna barn, en tonåring, två föräldrar och en hund. Går över förväntan, men vår enda toalett får "jobba" rätt hårt. Svante och Ingemar söker egna boenden, men i väntan får föräldrahemmet duga.
Björn åker till Skellefteå med Johan i kväll, kul för dom och kul för oss som planerar tacoskväll.
I morgon är jag bjuden på julåterträff med Waldorfklassen, blir väldigt trevligt men också vemodigt då Gustav... eller Gustaf som hen ville heta i ettan, fattas oss.


måndag 5 december 2016

Stugan


Vi strävar oss genom blöta, mörka veckor. Bär trötta barn ur sängen med mörkret häckande utanför fönsterblecket. Kommer hem till sovande barn och skrapar rester ur kalla grytor. Sen kom hostan från helvetet, frossa och rinnande ögon. Vi använde bottenskrapet av kraftelixir, packade in barnen i bil och buss. Blåvägen tog oss till bergen, lugnet och allt det där som ibland gömmer sig bakom fembarnsfamiljens livspussel. Alvedonpigga åkte vi skiten ur hotellbacken.
Magisk lördag och slapp söndag som regnade oss kvar i stugan. Stängd väg och inställda bussar.
Idag, måndag i bilen. Körde Ingemar till Norge, sen vända om och styra kosan mot Umeå. Trött!

lördag 26 november 2016

Stugliv

Vi lämnade vinterrusket. Snötyngd altan, tunga granar och liljan som äntligen slagit ut välkomnade oss. Vi klev in, skruvade upp elementen och eldade i öppna spisen. #stugliv

lördag 12 november 2016

Lazy lördag

Lite snowboard med Gunnar och Pelle, sen en lördag av slappande. Så länge sedan jag inte planerat någonting.
Snart ärtsoppa och ännu mera slappande.

torsdag 10 november 2016

17 januari

Så är den över, märkligaste 18 månaders kampanjen. 15 löpare i primärvalsmanegen. En kvar. 17 januari tillträder en ny president för den svulstiga hegemonins "örnnäste". Vad händer med Obamacare, muren/järnridån, invandringen, Rysslandläget, protektionismen, alla människors lika värde blir det alla vita mäns lika...?
En man av etablissemanget, en man som framhåller sin "folklighet" och avantgardistiska makthållning.
Förlegad, unken och drypande av populärpolitisk chauvinism.
17 januari...

lördag 5 november 2016

Ljuset

Jag tänder inget ljus på mammas grav när mörkret fallit. Jag är inte hemma. Jag vandrar upp på fjället, njuter av det jordiska, men mörkret kommer vara mörkt på platsen invid pilen. Det känns urjobbigt.
Försöker tänka att dagar och högtider är jordiska och att det himmelska liksom är större, men det går inte.
Ältar olustkänslan och att mamma verkligen, verkligen tycker om det myckna ljuset.
I morgon återvänder vi till stadens liv. I morgon kan jag gå till platsen invid pilen.

fredag 4 november 2016

Busigt

Nu är det busigt hos oss. Soffan blir koja, kojan blir hög, högen blir landning. Fart, fart, fart.
Sen brottningsninjagos, sen blades, sen borgmästare, sen blir någon ledsen, sen överglad.
Tovaliisa och Tavi är, turligt nog, ute och grillar. Stugan rymmer liksom inte mera eterisk kraft just nu.
Längtar efter sprakande eldstad, kaffe och mysstund med Björn.

torsdag 3 november 2016

Letar djurspår efter Drottningleden

Höstlovslediga barn och make. En dags pluggande återstår sen kan jag viga helgen till målning, vandring och förhoppningsvis säsongens första snowboardåk.
Stuglivet klär oss. Känslan av att komma till vilsamhetens marker. Jobbar jag så jobbar jag med fjället och älven som musor, men för det mesta så går dagarna i en rätt angenäm symbios av vandring, mat, disk, lek och stugfix.
Idag letade vi djurspår i nysnön utmed Drottningleden tills magarna började knorra och fingrarna kändes frusna. Bara en sån sak.

tisdag 1 november 2016

Den första snön

Första snön föll idag. Platta lätta oblater, såna som smälter i tunna rinnilar.  Det inre hjärteminnet blir påträngande. Senhösten 2015 föll snön och jag med den. När andetagen är korta, nästan osynliga, kroppen gör utan att känsla eller tanke hinner med. Senhösten 2015 föll snön och jag med den. Tusen sorgers ångest, nysnö och det stora vemodet.
En kort ögonblick när luften stannade och sen återgick allt till att vara vardag med kvalitetsarbete, planering, samtal och datorknapprande från rum till rum.
Varje dag; på väg till barnträdgården, en tyst minut mellan spring och knackningar, sekunderna innan sömnen kommer mig till mötes. Saknaden finns där. Fortfarande stark. Fortfarande outtröttlig. Någon sa att det är naturligt, att det är den åldern. Det där med att döden kommer. Jag ville slå och bita.
Tiden i mellanrummet är bra. Det är den tiden jag låtsas att mamma ringer och berättar att Maria och Tommys badrum är renoverat, att Laila opererat höften och att Bibbi lekt i nysnön. Pappa tränar inför Vasaloppet och hälsar på oss, mig, för vår skull. Det finns ingen cancer. Inga livssorger som behöver dränkas.
Sen öppnar sig tiden och mellanrummet finns inte mer.

måndag 31 oktober 2016

Ingen tid


Jag har inte tid att hosta, ha ont i huvudet eller känna mig matt.

söndag 30 oktober 2016

Söndag

Söndag kväll.
Moodboard inför husrenovering.
Chaite och glass.
Wahlgrens värld.

onsdag 26 oktober 2016

Oktober

Oktober.
Mörkt, kallt och trist.
Ogin och allmänt hudlös.
Tomrummet mellan kollektivet och ensamheten.
Känslan av blöt hund, slitvarg.
Osynlig, men lättillgänglig soppåse. 
Viljan att bita av förlamas av socialt ansvar och plikter.
Trivs inte alls.
Längtan till december är stor.

måndag 24 oktober 2016

Att äga sin tid

Jag pluggar parallellt med att jobba, inte helt nytt då jag i stort sett levt den kombon hela mitt yrkesverksamma liv. Den stora skillnaden den här gången är att pluggandet är inbakat i arbetsveckan, inte i helgen... och bakas plugget in i helgen så är det en konsekvens av prokrastinering.
Måndagar äger jag min pluggtid. En ynnest med ansvar. Eftersom jag har svårt för att skjuta självdisciplin från höften så gör jag upp dagsplaneringar med tidsramar.
Oftast samma mönster; löptur, mejl och lärplattform, minst 100 sidor läsplugg, smarrig lunch och sedan skriftliga uppgifter. Timmen innan småbarnens hemkomst ägnas, förhoppningsvis, till lektionsplanering.

Känslan av att äga sin tid och att beta av måsten enligt en av mig förutbestämd lista är magisk. Magisk och lite ångestfylld eftersom "ormen" lurar i hemmets vrår; torra blommor, tvätt som skriker se mig, kladd i kylskåpet och omaka strumpor.

Trots det smärre ångestpåslaget så älskar jag känslan av att tänka och jobba klart.

söndag 16 oktober 2016

Helgen


Lämnar vardagen för helgens fjälliv. Småbarnen gläds och längtar, tonåringen motsträvig och viljestark. Det är stressigt och tröttsamt att packa, köra och packa upp efter en lång arbetsvecka, men...Här lever vi en skärva av det liv som vi en gång tänkte oss. Nära berg och porlande vatten. Äventyr, röda kinder, trötta ben och sprakande brasa om kvällen. Texas som går dit nosen pekar och småbarn som kan rutscha och hoppa från stup och klippor beskådade genom köksfönstret. Kommer hem och känner att jag varit borta i fjällen.

onsdag 12 oktober 2016

Frånvaro

Kom hem i mörker. Nästan alltid i mörker. Så mycket som händer här hemma i min frånvaro, så mycket liv och lycka.
Björn lagar mat. God mat, bra mat. Från grunden, utan en massa tillsatser. Kom hem till svamppasta idag med mängder av ljuvlig parmesan. Kom hem till en glad Gunnar som berättade att Einar och Olle hälsat på. Hen var så där barnaglad över små detaljer och sånt som mitt vuxna jag glömt att glädjas åt. Att visa den nya skylanderfiguren. Att hoppa från våningssängen. Att kompisarna gillade solkudden och att...
Känner mig innerligt glad för Gunnars glädje men också som en lite sorglig helgmamma.

måndag 10 oktober 2016

Helgen

Makalöst vilsam helg i stugan. Småbarnen lekte, tonåringen vilade, Björn snickrade och Texas rastade sig själv på fjällsluttningen. Hemfärden gick galant eftersom Tovaliisa kom på pigghetstrixet i form av allsång till uppväxtens Trackslista och Cia Bergs Bagen. Reste från Lady in red, Last christmas och Girls just wanna have fun till Martin Gores vackra Somebody, Annie Lennox och Rhianna.
Avslutade storslaget till ledmotivet från Glee.
Galet kul!




lördag 8 oktober 2016

Lata-lördag

Fredagen välkomnades varmt. Blåvägen, dimma och sovande familj. Idag lata-lördag. Längtat efter att göra nada.
Pizzalunch framför Alvin och gänget, eld i öppna spisen, Smores.
Tänker inte träna, inte vandra, inte göra någon form av utflykt.
 Äta gott, maxa Netflix, peppa Björn som bygger, kramas med barnen och slappa, slappa och slappa.

onsdag 5 oktober 2016

Bilen

Tekniska finesser, stabilitet och framförallt fungerande värmesystem. Musik, mörk himmel med röda skuggor och smygande vinterkyla. Banklån. Det första. Köpt en "ny" bil. En sån som vi kan dra med. En sån som vi kan köra med, hela brantvägen upp till stugan på fjället.
Den är så himla cool, lyxig. Känns främmande från mig på så många sätt, men så himla...fin, om en bil kan sägas vara fin.
Smög genom senhösten och kände en okuvlig längtan att ringa till mamma. Ringa till mamma och berätta om bilen. Ringa ivrigt på en tioårings sätt och vänta på uppskattning, som om jag gjort något bra. Urlöjligt på alla sätt och vis.
Körde genom höstmörkret och konstaterade krasst att det helt enkelt är omöjligt.

måndag 3 oktober 2016

Blå Hortensia

Blå Hortensia. Älskar blå Hortensia.

lördag 1 oktober 2016

Njuta in njutningen

Försöker njuta in njutningen tränga bort argsinnet. Te, varma croissanter och söt nötkräm, syndigt gott. Björn och Gunnar har försvunnit till barnträdgårdens arbetsdag. Pelle njuter också sötfrulle och ser på Äventyr i tid och rum.
Ringde en vän för att prata av mig, få medhåll och skratt.
Kliet i sinnet lugnade sig och senhöstsolen trängde fram.
Sen satte jag mig på blöt toastol, såg hårbollarna i duschen och kände höstmodet falla.

torsdag 29 september 2016

Vanliga livet

Dekorerade draktårta, firade modet och det godas kamp i Mikaelisk tid. Fortsatte dagen i racerfart och avslutade i skratt och med värme i hjärtat beskåda 8 ans teater Hypokondern.
Kom hem trött och glad.
Kraft som behövs när mörkret smyger sig på och det lätta ljuset vilar i lyckominnet.
September har bjudit dur och moll, just nu mest moll.
Höstmelankoli utan mening eller mål.
Alltid åtföljd av självrannsakan och självkritik, men också tankar och känslor som springer ifatt.
Bara livet helt enkelt, vanliga livet.





torsdag 22 september 2016

Olika

I stöket, smulorna och smutsen. Morgonstressen som gör att jag glömmer mig själv. - Skynda!
Pelle vill och Gunnar vill inte, som vanligt. Irritation över att Björn lämnat jackan, eller tros ha lämnat jackan. Borstar små tänder på stående fot. Bil till jobbet fast vi bor så nära, hemskt!
En fyraårings tankar smyger sig ut mellan bagarn och vänstersvängen. - Mamma när det är mycke människor blir jag blyg. - Jaha. - Ja, nästan rädd i hela kroppen.
Så är det. Så olika.
En treåring som aldrig tvekar i folkmassorna. En fyraåring som helst vill vara ledig och gå på äventyr med familjen.
En treåring som tycker bobåkning i utförslut är läskigt. En fyraåring som åker backarna och liften själv.
Så är det. Så olika.

onsdag 21 september 2016

Tankar när man läst ännu en artikel om mitt yrkesval

Läser om ett yrke som solkas och förföljs av negationer.
Möter varje dag livsgärningar fulla av hopp, spontanitet och framtid.
Vi skolarbetare lånar framtiden, ett kort ögonblick, men ändå evighetsviktigt.
Ur en längtan att bygga ett samhälle för alla, en vilja att med kunskap skapa jämställdhet, demokrati och värden bortom monetär ackumulation.
Hon som förtrollar med kunskap. Hen som lägger armen om, lockar och ger en knuff i rätt riktning, som finns där i med och motgång. Han som med orden lyfter självkänslan och får författardrömmarna att flyga.
Jag önskar bara att stjärnstoffet i skolvardagen får ta större plats på mediebrusets arena. Inte genom 9 a eller 9 b, genom snabba fixar, utan i den verkliga skolvardagen. Mötet, omsorgen, kunskapen, hantverket, konstnärskapet. Att vara lärare.

måndag 19 september 2016

Firande

Firade Pelle för andra gången i söndags.
Nu hos farmor och farfar vid havet. Vi cyklade de två milen från oss till Obbola. Soligt och härligt äventyr. Väl framme såg man inte röken av Gunnar och Becaye. Lek från första till sista stund. Storkusinen blev rysligt spännande i fågeldräkten, så rysligt spännande att en liten 3 åring skrikskrattade. Pelle älskar verkligen att fira sig själv och i morgon firar vi igen tillsammans med vänner.



tisdag 13 september 2016

Sovit

Vi åt lunch och pratade om livet
Jag har sovit och vaknat nu. I morgon skjutsar jag Svante och Ingemar till flyget. Innan dagis. Innan jobbet. Jag kommer lida, jag vet det.
Åt lunch med Svante och Ingemar. Sista lunchen innan resan. De är coola; packar sent och oroas inte alltför mycket av resnerver. På torsdag upptäcker dom Östasien. På torsdag hoppas jag att det inte regnar hos oss.
Cyklade till mamma tillsammans med Gunnar och Ingemar. Gunnar tycker om att städa på mormors grav. Vemodigt att se, vemodigt men fint. Önskar innerligt att mamma och pappa fick vara med och dela allt det magiska med våra barn, deras barnbarn. Det svarta stråket kommer över mig, fortfarande. En förbjuden känsla av bitterhet. Varför får vissa människor leva långa liv. Glada liv. Varför och varför inte.
På väg hemåt stannade vi vid barngraven. Vi stannar alltid vid barngraven och Gunnar frågade om alla dör när dom blir gamla och varför barnet inte fick bli gammal. Barngraven är så fin och Gunnar klappar alltid stenen, hoppas det är ok.
Sen fick jag ont i huvudet. Får det av sånt som är dovt och definitivt. Sovit och vaknat nu.
Gunnar städar och pysslar om mormors plats

måndag 12 september 2016

3 år

Hipp hurra för Pelle 3 år den 11/9!


onsdag 7 september 2016

Aha

Sitter på ett tyst bibliotek i väntan på kvällens rektorsmiddag. Läsårets första utbildningsdag. Många möten och en sån där underbar utanför-lådan-aha-upplevelse.
En kunskapspresent som jag längtar att dela med andra.

Det geniala är ofta avskalat och enkelt.

Snart middag.

tisdag 6 september 2016

Livet

Gunnar kissade i sängen i natt. Pelle kissade i sängen i förgår och natten innan dess.
Livet just nu är sömnbrist, förvirring och glömda måsten.
... men också cykeltur in till stan, blåbärsshake, pommes och spralliga barn.



söndag 4 september 2016

Huset fullt


Rummen är fyllda till bredden; varmt, hjärtligt, hetsigt och knakigt. Fyra vuxna, en tonåring, två små, en hund och en liten mus.
Svante och Ingemar sover ute i gårdshuset, Tovaliisa huserar i småbarnens rum och vuxna och två små delar sovrum. Kännbart knökfullt.
Kakofonin studsar mellan gamla timmerväggar.
Världen väntar och tisdag den 13:e flyger Svante och Ingemar till Hong kong för att börja sin Asienresa. Just nu jobbas och jävlas det mest med olika inställda flyg och felbokningar.

måndag 29 augusti 2016

Havsfrisk



Influensa; svettbrytningar och frossa, ledvärk och sprängande huvudvärk. Självömkan.
Söndagen kom som en befrielse och jag släpade min feberfria, men matta, kropp till havs. Underbart att känna livet.
Augustisol med havsblänk och öar full av lingon.
Vi åt vitlöksbröd, grillspett och små tomater bland inlandsisens spår.
Kväll och tur till mammas grav tillsammans med Tovaliisa. Gjorde mammas plats höstfin, kände vemodet komma men höll kaossaknaden i styr.



måndag 22 augusti 2016

Underbar och älskad

- Jag älskar dig mamma!
- Du är min mamma!
- Bara min mamma!
- Jag vill äta dig mamma!

Pelle blundar, pussar mig hårt och mumlar - min mamma!

Jag är så underbart älskad av min tvååring. Magiskt! Det är jag och Andy, dinosauriemannen.

söndag 21 augusti 2016

Hemma

Kör genom solklädd inlandsskrud. Vackra hus, såna där  gamla. Själshus med skeva väggar, breda golvtiljor och munblåst glas.
Saktar in i avfolkningsdränkta byar. Drömmer att mina lakan hänger på lina. Barfotabarn, frigående hönor, två hästar och några getter.
En underbar örtagård och växthus byggt av fönster från byns rivningshus.
Vi kör via Vindeln, för husens skull och för drömmarna. Mot Västansjö och Kassjö.
Svänger av, förbi Waldorfskolan och hem.
Verklighetens drömhus. Litet, lutande och renoverat på såväl 50- som 90-tal. Först pragmatiskt och sen korkmattesvulstigt.
Vårt rutiga hallgolv, träslagen som krigar om utrymme och trappan som väntat 16 år på att frigöras från brun smutsestetik.
Att komma hem  är galet skönt efter mil av inlandskörning.

lördag 20 augusti 2016

Överlever

Urlakad med 37 mil att köra
Andra arbetsveckan. Årligt återkommande tårtstart, fint och spännande att träffa alla kollegor igen. Ett hav av intryck i motsats till sommarens isolat. Kom hem vid halv åtta, sen hamburgermiddag och långkörning.
Tärnaby i höstnatten. Förgården plockades loss inför morgonens traktorlyft. Några timmars sömn och på´t igen.
Regn, jobb och den stora tröttheten. Bergen tornar vackert och lockande, men vi hinner inte...orkar inte riktigt.

Har ont i hjärtat, magen och huvudet. Den inbilske sjuke.
I morgon lång väg att köra, sen tusen och åter tusen måsten som trycker och trycker.

I kväll Les Dauphines, grönmögelost och söta kex.
För trött för att leka

Väldigt spännande för hela familjen

Tom koja efter brödrabråk

tisdag 16 augusti 2016

Storbarnsgrupp

Pelle 5 månader
Motvilligt konstaterar jag att Pelle inte längre är bebis. Lillsnubben ska börja på storbarnsgrupp och fantastiska fröknar kom idag på besök.
Tror dom är riktigt glada att få låna Pelle om dagarna och vet att vi är riktigt glada att just dom lånar henom om dagarna.
Pelle snart 3 år

lördag 13 augusti 2016

Caroline Hjerpe


Snälla Tomten, Tandfen (tror du glömde slanten sommaren 79)

fredag 12 augusti 2016

Pelle och jag

Pelle tittar på Andys dinosaurieäventyr. Hen älskar verkligen Andys äventyr.
Jag jobbar vid skrivbordet i andra änden av rummet.
Vi har det mysigt ihop fast på var sitt håll, sånt som är skönt efter en arbetsdag.

onsdag 10 augusti 2016

Leva livet

Läste ett inlägg på Instagram om svårigheter med vardagscoping. Att liksom leva livet alla de dagar som bara är dagar. Vardagshedonisten som ständigt kämpar mot vardagsrealismen. Vardagens fyra nyanser av grått tynger och tränger, tränger undan allt in i ekorrhjulets hopplöshet.
Samma tjafs. Samma tidspress. Samma prestationsångest. Samma misslyckanden. Samma gnäll. Samma diskhög. Samma hundhår, damm och bajsblöjor.
Glaset av själslig mjölk sinar, kan liknas högstadieårens korvstoppning av kungars födelse- och dödsdatum, sånt som snabbt förpassas till glömskans utmarker.
Avundas dom som, iaf verkar, omfamna vardagsrytmen med viss förnöjelse.
Att bara göra. Att acceptera tristessen. Svårt, om inte omöjligt.
Små guldkorn måste gnistra även i den gråaste vardag.
Ny tandkräm, att lägga sig på marken och titta på stjärnhimlen, chips och läskeblask en helt vanlig..., ryggkli, Instagram, kramar, ett fint sms, paus med dr Pimpelpopper...
Utan guldkornen varje dag kan jag liksom inte hitta livet.
Igår lyftes jag till skyarna av Lovisa Sandströms vlogg om Fjällräven classic. Magiskt och peppande. Så peppande att jag ägnade lunchen åt att "leka" Fjällräven classic genom att springa 1,5 mil. Inte helt genomtänkt på tom mage, men peppande iaf. En pepp som smittade av sig på pluggandet och planerandet som sakta kryper fram.
Smaskade sedan pannkakor och blåbärssylt, snabba kolhydrater som kändes som värsta guldkanten.
Biblioteksbesök för att botanisera filosofilitteratur inför kommande undervisning, ännu en guldkant eftersom jag köpte en glass och hittade en fin bok.
I kväll blir det frk Edins chèvrepizza med ruccola, ännu en...
Så håller jag på liksom. Leva livet.
Hur som helst så läste läste jag på Instagram och kände att, javisst så känner jag också.

tisdag 9 augusti 2016

Ansatser

Sitter och försöker färdigställa uppgifter, men tröttheten filtrerar. Känns som att lägga i en tia och trycka på Daim och ut poppar en Festis.
Sudda och spola tillbaka.
Var helt inställd på att hitta tillbaka till någon form vardagsrytm, men en sån sak som Stranger things (Netflix serie) kom i vägen. Bara en sån sak som att den utspelar sig i 80-talets Indiana. Cyklarna, ryggorna, musiken, rollspel och typsnittet i för- och eftertexten...
älskar´t.
Serier är som böcker, det går inte att sluta om det finns mer, eller jag kan inte sluta. Inte bra.
Sen kom lunchpaus och hämtning av Tovaliisa på flygplatsen.
Ja och sen...
Ja och nu.
Ansats.

måndag 8 augusti 2016

Ledigheten sätter punkt

Den lediga sommaren satte punkt.
Björn jobbar och småbarnen träffar vännerna på barnträdgården.
Jag skördar allt sånt som väntat.
Rektorsutbildningen bjuder skolledarskap denna termin och uppgifterna skall vara inlämnade...alltför snart. Alltså plugg, plugg och plugg.
Har ynnesten att undervisa lite filosofi detta läsår, men momentplanerna skall läggas. Planering, planering, planering.
... och sen är det högen som väntar på skrivbordet inför uppstartsdagarna.
Gör arbetsschema.

Det regnar ute så allt är höststämningsbakat, som sig bör.

Känns ändå rätt bra. Roliga saker att ta tag i, men hjärnan gnisslar lite och behöver värmas upp.

Ledigheten sätter punkt.

söndag 7 augusti 2016

En sån dag

Idag var en sån dag.
En sån som inte blir till #tbt i alla fall.
David och Goliat möttes och David, ergo vi, kunde konstatera att Goliats mansion ovan oss blir ett oinbjudet monument att beskåda. Jobbet fortsätter och nu väntar ett betydligt krångligare vattenfix än Björn förutspått. Tack kära Goliat för den!
För att "lätta upp" stämningen begav vi oss ned mot älven för att besöka utlovad strand.
Sumpmark och mygg, hej och hå.

Avslutade med god middag som plåster på såren.

I morgon åker vi hem för att åka tillbaka när jobbveckan är över.
I morgon blir en sån där bra dag.

fredag 5 augusti 2016

Drottningens tur

Växlande molnighet och behaglig tur-värme.  Körde till Laisaliden och parkerade bilen för att sedan gå utmed Drottningleden. Här har jag skidat mången gång som barn och det känns fint att uppleva allt igen med Björn och barnen. Gunnar älskar äventyren och frågar varje morgon om vi ska upp på "flället", Pelle älskar allt som storebror gör. På varma berghällar slog vi oss ned för att dricka läskeblask och äta kex. Gunnar och Pelle hittade magiska stenar som förvandlades till telefoner, radioapparater och annan teknisk apparatur.
Våra tillsammansdagar är snart till ända och "the black box" har tjuvkollats. Avslut innebär alltid en sorts vemod, men längtet till en fin vardag med barnträdgård, arbetskompisar och träning finns också.
Björn följer "gamla" Kirunabor på instagram, såna som han känt och såna som han känner. I bilen på väg upp mot Laisan läste vi olika inlägg från en väldigt jantefri och underbar ex-kirunabo. Hen skrev "living the dream", en stämning som genomsyrade de flesta uppdateringar. En person som vi delar bergs- och naturpassionen med. Önskar innerligt att bli en sån person som lever drömmen, hur än liten den kan te sig för andra. Att återfå förmågan att se de små tingens mirakel. Idag var en sån dag, på den varma berghällen med solen som speglade topparna bakom halvslutna ögonlock.





torsdag 4 augusti 2016

Ruttjebäcken

Insomnia. Vaken i vridläge natten genom. Pinförmiddag med energistinna småbarn och en Björn som jobbat med dräneringen.
Tröttlunch och efterrättsvälling framför barnkanalen.
Sen tur till Ruttjebäcken, till en början för att "hålla vad man lovat".
Småkyligt och droppar från en grå himmel, men...
Grytor, naturliga bubbelpooler och vattnet, det klara vattnet lockade. Gunnar och jag badade: tvättade oss med tvål från topp till tå, plaskade och hade oss. Duggregnet gjorde att glada turister stannade för att fota badspektaklet.
Trots bedyrande ord vägrade maken att bada.
Frös gjorde jag sen. Frös gjorde Gunnar också. Men så värt konstaterade vi båda.
Älskar man vatten, särskilt rörligt vatten som forsar eller vågar sig så är Ruttjebäcken underbart rolig.

onsdag 3 augusti 2016

Stugliv

Påshyllan på plats
Små steg, renovering.
Byte av trossbotten och ny golvisolering.
Utvändig ommålning.
Tapetsering och målning av alla rum.
Björn sliter med dränering av krypgrunden.
I morgon gräver vi vattenledning.

Furufesten har blivit ett blått hav mot bergskulissen som omsluter vår, numer, svarta skönhet.
Praktiska detaljer och saker till lyst. Norrgavels påshylla slår två flugor...
Sommarfjällen böljar i tusen nyanser av grönt och ljudet av älven vaggar rastlösa själar.
Ett hav av färger och dofter, naturtomt.

Frihet för Texas att ströva dit nosen pekar.
Frihet för småbarnen att klättra, hoppa, kasta, snurra och skapa äventyr utanför husknuten.


Slapparum med magisk utsikt
 Pelle sov lunchlur och Gunnar och jag delade på en iskall läskeblask medans vi väntade på att Yatzymatchen skulle börja.

Tur till sameviste genom myggfri myrmark, ja myggfri!

Grillmiddag och när barnen sover hoppas jag på film, vin och kladdkaka med Björn.
Björns älskade renprint vid matbordet


Utsikten

Helt magiskt, inga mygg.

Barnprat

- Men vem har skrotat ner så här? Bröd på golvet och smör kladdat på hela bordet?! (Jag med förmanande röst)
- Men mamma! Mamma jag vet bestämt att det är du som smutsat ner. (Gunnar med bestämd röst)

Där fick jag så jag teg.

tisdag 2 augusti 2016

En helt vanlig semesterdag

Barnen som älskar att gunga
Cykeltur till Ersboda (igen) för att köpa Norrgavels fina påshylla.
Surdegsbröd, kaffe och godbit på Fika till vuxna och pannkakor till Gunnar och Pelle.
Ärenden ensam och sen lekpark tillsammans med Gunnar och Pelle.
Tur till Obbola för att lämna av Tovaliisa ,sen smarri smarri från Ghandi. Småbarnens och min favvis Palak hindustani så klart.
Proppmätt löptur med gudabenådat håll.
Croissanter med nötkräm och te som "rund" avrundning på semesterdag...

söndag 31 juli 2016

Söndag

Cykeltur för att köpa påshylla på Ersboda, äta lunch och titta på Saara Ekströms utställning Alkemi. Svenska hem var sommarstängt och Björn blev irriterad för att öppettiderna på nätet inte var sommaruppdaterade. Solregn föll och mina glasögon blev prickiga, inte bra en tröttdag som denna. Efter mycket dividerande beslutade vi oss, trots upprepade misslyckanden, för att äta lunch på Hansson & Hammar. Note to self, lär av misstagen och ät ALDRIG där igen! Smaklökarna kröp ihop.
Favvohissen, som vi kallar Darth Vader, tog oss upp till Alkemiutställningen. Väldigt barnvänlig med stora ytor och spännande bläckfiskar.
En snabbis till Eamesutställningen (som vi sett tidigare) och sen origami i pysselstudion.
En rätt vissen dag som tog sig.

Sommarens oändlighet

En gång var vår sommar en evighet lång, vi strövade i soldagar utan slut. En gång.

Karin Boyes dikt och minnet av oändliga sommarlov fyllda av sol, klippor, hav, dragspel och älskade släktingar och vänner. Augusti kom med längtan och vänskapspirr.

Min högsommar kröns och avslutas med födelsedag, därefter sensommar. Ogillar sensommaren som "bara" bjuder fukt, flugor och darrande ändlighetsångest.

Sen smyger den höga luften in. Känslan av ledighet dröjer sig kvar och grillen tänds om kvällen. Vi njuter i tjocktröjor och sitter uppe länge fast väckarklockan ringer tidigt.

... men än njuts dagar av ingenting och allting, vad som helst och vad vi vill.

Badar, cyklar, paddlar och utövar vår "nya" familjehobby Pokemon go. Vi packar cykelkärran full av filtar, kuddar och ungar. Jag tar på löparskorna och sen upptäcker vi stan med omnejd. Snart väntar stugfix och sen... ja sen blir vardagen lite vanligare igen med arbete och barnträdgård.