Att andas i sjalen

Små brunröda blommor ackompanjerade av toner som skapar synaptiskt kaos. Snöblask på blöta glasögon, Monet i västerbottnisk april. Röda korridorer, tomma korridorer. Hade inte förvånats nämnvärt om stirrögda Danny trampat förbi med Delbert Gradys apatiska tvillingflickor på släptåg. För sent för Inherent vice. För sent för Timbuktu och Une nouvelle amie. Popcorn och rädslor. Popcorn och skräck. Små brunröda blommor mellan mig och döden i amerikansk 80-tals förpackning. Små brunröda blommor mellan mig och filmduken. Det är väldigt varmt att andas in i en sjal.

Söndag

Barnen

Gråmulen söndag. Väcks av flitiga grannars motorsågande, Pelle och Gunnar likaså. Men det är söndag, känns så skönt. Alla barnen hemma och peppade på åkning i Vännäs. En speciell känsla när bilens sju sitsar är fyllda av de personer som jag tycker mest om i hela världen. En ynnest när alla är med; från självklar vardaglighet till en känsla av tacksamhet.

Lördag

Morgonkaffe hos Lisa och Johan. Gunnar körde kickbike för första gången. Det är härligt att ramla kunskap! Björn, Johan och barnen lekte i den lekande parken. Lisa och jag handlade.Lisa är en matvarukonstnär och ett smaklöksorakel. Egenskaper som fattas mig. Indisk lunch för Björn och mig. Plättar med hallonsylt tillsammans med storasyster för småbarnen. Skönt att småprata och flanera, titta på allt lustfyllt och frestande, den där Utebutiken! Trevligt möte med en gammal vän. Toppturer, Alperna, skogsåkning i Japan. Åh! Hoppas småbarnen fattar intresse och att kroppen vill och kan när åren går. Eftermiddagstur till Bräntberget. Bröderna åkte snowboard tillsammans, första gången för Pelle. Kanske löjligt, men för oss en lika viktig händelse(eller iaf lika minnesvärd) som första steget eller när oförståelsens ordbruk bröts.Gunnar blev i alla fall glad när lillebror åkte och hen klappade Pelle flera gånger uppmuntrande på hjälmen. Sen bröt Gunnar ihop, sådär som en treåring gör, och då åkte vi stjärtlapp och bobben. Nu middagsbestyr, innefotboll med Svante och Daniel Tiger för tusende gången.

Pelle och honungspuffarna

Tiden

Spelar rysk roulette med tiden, den obefintliga. Den obevekliga. Arbetar heltid, mertid, kvällstid, nattid, helgtid, tanketid. Har en bil som jämt går sönder och ett gammalt hus som värker efter omvårdnad. Fem barn; två små, två tonåringar och en vuxen. En sjuk far och en liten mor. Mycket oro och många tankar. Stor glädje och varm entusiasm. Är ständigt på spaning efter den tid som flytt.

Citronsol

Himlar av blånad och citronsol. Vår tillsammans med fina vänner.

Helg

Helg! Grimser i sängen. Sconesfrulle. Sakta vi går genom stan i strålande vårsol. Kaffe och kaka hos Lisa och Johan. Chips, kladdkaka och soffmys. Lugn och ro. Helg!

Äventyr

Blått, väldigt blått

 Förmiddag med övertrött Gunnar som grät krokodiltårar i Lämmellandet. Några vändor hann vi på hälskäret innan sammanbrott och pannkakslunch.
Jag blev trött. Björn blev trött. Vi tittade längtansfullt på alla som fick  njuta av nysnön i branta sluttningar.
Vilade en stund i husvagnen. Hittade peppen och packade pulkorna för skidfärd, eller som Gunnar säger " hitta äventur".
Eftersom väderprognosen förutspådde stormbyar och snöfall så fick det bli skidäventyr över isen med Gunnarstopp.
Äventyret hittade oss i form av lämmelspår och lämmelbajs, grottkrypning, klättring och andra upptäckaräventyr. Hemfärden blev blöt och väldigt blåsig, men hem kom vi i alla fall med lite mer äventyr i kroppen.

Brant klättring, bra äventyr tycker Gunnar.

Lämmelbajs och bajs från något rovdjur (ev hermelin). Vi funderar på om köttätaren ätit upp lämmeln och sen bajsat på lämmelbajset?

Tur

Trotsade snor, trötta kroppar och hostan från helvetet.  Körde nordväst genom vintertrött landskap. Till Storuman vårväg, sen började plogkammarna, till vår glädje, växa.
De tre äldsta har stannat hemmavid; två barn i bilen, två barn vid matbordet, två barn att glädja, trösta, motivera och hålla uppsikt över.
Pelle är fortfarande lite krasslig så vi gör dagsturer med sovande varmt barn i pulka.
Härlig nysnö, men ack så tung. Vi spårade uppför och tillslut hade såväl jacka som ylletröja åkt av. Väl uppe på kalfjället mulnade det på och ymnigt snöfall övergick i tunga flingor. Småbarnen sov och Björn och jag drack varm choklad och åt kanelbullar i tystnad, så skönt.Smygande kyla och blöt snö gjorde att vi skidade ner från kalfjället för att fixa lunch invid Gunnars favorit tillhåll i Hemavan, Natur rummet.

Varm choklad

 Jag känner mig trygg i det förutsägbara. Fann lugnet i snögropen vars snö färgats brun av spilld dryck, Kungsleden, lössnöåkning i Kobåset, den varma chokladen, fotosejourer i parken, äggsmörgåsarna och barnen som glatt visade diverse olika trick. Första 360.n, cork, flippar,720, 900, 1080...
Filmtajm i förgården; tjafset om vem som ätit mest chips eller hällt upp det största glaset läskeblask.
Déjà vu, allt igen, men också mitt emellan. Svante och Ingemar delar rum på hotell och åker Nordalsbranten. Tovaliisa njuter av att komma hem från Kiruna och är fast besluten om att inte följa med till Tärnaby. Björn, småbarnen och jag dras med kroppsont, magont, huvudvärk och feber. Vi väntar på friskheten och att storbröderna ska komma hem, sen...
Turskidor, fullpackade pulkor, en glad pudelpojke och förhoppningsvis mjuk snö, blå himmel och skir vårsol. Samma Björn, samma Linda, men två "nya" små barn. En Gunnar. En Pelle.
Äggsmörgås och varm choklad?

Sjukt dåligt lov

Barnen har sportlov, Björn har tagit ledigt och jag jobbar i kappsäck. Ett upplägg för sportlovsmedaljörer.
Lovet är inte bra, det är hemskt.
120 mil tåg på mindre än tre dygn.
Bröllopsmiddag som jag inte riktigt minns; varken smakmässigt eller konversationsmässigt. Hann inte ens läsa den obligatoriska "åh-så-kul-anekdot-skrivningen" om övriga gäster. Jag sprang. Björn sprang. Gav upp någonstans i mitten och härdade ut.
Dagen efter kantades av kräkfest, inte krök-kräk, utan obarmhärtig februari-kräk.
Hade jag varit yngre, typ 38, och utan barn, så hade jag lagt mig på golvet i tågkupén och skrikgråtit. Som toppen på moset hade Björn bokat hundvagn till hela familjen. Kan tyckas logiskt då vi har hund, men jag är tokallergisk och tål pudlar och andra krullhundar som inte släpper hår. Dessutom i måttlig mängd, men med min härliga sportlovstur så var hela vagnen knökfull med glada och extremt håriga jyckar. 60 mil från Kiruna till Umeå, 60 mil av illamående, värk, kliande ögon och trött-ilskna småbarn.
Sportlovet har även fortsättningsvis bjudit på guldkorn: febrig ettåring, hostig treåring och magsjuk Björn.