Bibliotekslördag

 Vi har några gemensamma familjeintressen, varav ett av dem är att luncha eller fika på stan. Eftersom våra preferenser skiljer åt så brukar vi turas om att välja lunchställe, brukar... Numer styrs valet av vår självutnämnda lunchdiktator, Gunnar älskar kinesisk mat. Åt nudlar med grönsaker och vräkte på sojasås. En enorm törst infann sig, en törst som släcktes med en Snapple. Tovaliisa och småbröderna delade på en skål yoghurt med diverse härliga frukter. Sen lånade vi veckans bokskörd och lekte i sagorummet. Älskar bibliotek och bibliotekarier för den delen, tror det är Sveriges trevligaste yrkesgrupp.
Eftermiddag med kaffe tillsammans med Björns föräldrar och en kväll i huvudvärkens tecken.

RP15

RP15, det är vi... mina nya klasskamrater, min alldeles färska klass. Så många år av utbildning; program, kurser, fördjupningar, påbyggnader. Sinnliga, innerliga, fyrkantiga, konstnärliga, konstiga, formaliserade och helt underbara på olika sätt och vis.
Föreläsningar från morgon till kväll; kunskaper och nyfikenhet. En viss kamp med den inre och yttre orosmasken. Juridik, ett nytt områden. Befinner mig i språkspelets och förståelsens utmarker, läser sakta och tar om. Läsförståelsen behöver tid, behöver rum att landa i. Jag bygger rummen, medans många möblerar. Känner trygghet i att det brukar bli rätt fint i slutändan. En positiv sak med år som läggs till år är att jag välkomnar min lärandeprocess, min. Har så många trådar som flyger omkring; civilrätt, förvaltningsdomstol, SOU, siffror med propositioner, rättspraxis...

Slow learning och en känsla av empati för alla dom som ofta eller nästan hela tiden lever och leker i ordens periferi.

Lördag

Blundade och låg kvar i sängvärmen, lyssnade på Björn och björnungarna som vispade pannkakssmet, småpratade och hade det allmänt trevligt. Låg kvar och viftade bort morgonstelheten ur kroppen. Morrade tyst  och tvingade de sista resterna av veckans sorger och bedrövelser på flykt.
Sen pannkaksfrulle, matsäckspackning, bilknök och upphämtning av Svante, Ingemar och Vibjörn.
Blidväder och glada bergsmänniskor! Gunnar åkte, åkte och sen ville hen åka lite mer fast då hade backen stängt för länge sen. Björn bar en skrikande Gunnar med snowboarden fortfarande fastspänd till bilen.
Trötta barn sov i bilen medans Björn och jag handlade på Coop, sen tapasmys och X-games.
Älskar lördagar.

Drömfångare

Vardagsrealismens slukhål och fyra nyanser av grått... sen färgexplosion och drömmar. Svt:s Familjer på äventyr, en neutron i världshavet av viktigheter... men en drömfångare för mig.
Dammar av drömmen om friheten och äventyren, låter tankarna dansa och smider framtiden.

Boktitel

Skatt är fantastiskt och biblioteket en sann kulturskatt! Idag lånade Björn och björnungarna veckans låneskörd. Tycker om klarspråk och reagerade lite på en boktitel, hmm. Att ställas inför den nakna sanningen.

Lära sig

Önskar att jag vore autodidakt, en sån där Will Hunting-typ. Jordig, men ändock himmelsk. Men å andra sidan så är det en ynnest att sälla sig till skaran av skolade laxar. Älskar att lära mig nya saker, gärna under ordnade/tillrättalagda former då den individuella och fria bildningens höjder i viss mån verkar förlamande (på mig).  I mindre poetiska ordalag, jag läser inte direkt  Derrida eller Foucault mellan blöjbyten, barnvagnspromenader och pedagogiska utredningar. Det livslånga lärandet kommer istället fint portionsförpackat i form av studieplaner och läsanvisningar. Nu väntar tre år av: juridik, forskningsrön, seminarium, ledarskap och skolutveckling. Spänd och förväntansfull, men (som vanligt) livrädd med den missklädsamma självkritiken som haute couture. En spänning som botas med vibrerande inläsning och uppgiftsfokusering. Rädslan, otillräckligheten och självkritiken - nemesis och kär vän. Med åren har vi lärt oss förstå varandra, förstå och bejaka. Jag behöver "min" darrande ingress för att komma in i processen. Att kliva in i juridiken med små steg.  

Att ha vuxna barn

Svante skall se världen, men först sista tentan, sen pengahunger i Norge och sen... det stora äventyret. Ingemar tar studenten i vår, efterlängtat och välbehövligt.
Sommar i omdaningens tid; skolnytta mot jobbnytta, produktionsvärde och produktionsvärde.
Drömmarna inom räckhåll och en känsla av livets början.

Tidiga mornar, korta nätter, intensiva dagar och långa kvällar. Inte mycket tid till eftertanke. Ibland långa samtal om framtid och drömmar. Min 41 åriga pragmatism, krassa socialrealism i drömmarnas utmarker och den oövervinnerliga och gränslösa visionären. Inte alltid ett lätt möte. Varför är det så svårt att leva det som man i hjärtat känner, allt det där som jag håller så kärt; modet att leva, kraften att själv utforska... vandra egna stigar. Jag kämpar, håller tillbaka det snusförnuftiga, planlagda och i viss mån själsförtvinande.
Den största gåvan; att fostras i kärlek och växa ur frihet.

Halvsjuka

Feber och värk i några dagar. Tänkte fördriva det onda med vila och sömn, # humpf... vem lurar jag?! Jag kan inte vila, kan inte av två skäl:
1. Min livskompanjon, den lutherska demonen.
2. Förälder till väldigt små barn och väldigt stora barn.

Nu är Pelle också sjuk. Inte sådär jag- vill -bara -dö av föräldrakärlek- till lugn- mysbebis, utan mer hostig- matvägrande-surmule bebis med lite feber, väldigt onöjd. O-nöjd!

Nu är vi två halvsjuka krakar här hemma som hittat livsljuset i en tallrik yoghurt med musli och lönnsirap.

Det är ingen vanlig dag för det är Gunnars födelsedag, hurra hurra hurra!

Ull på ull, sen lite mer ull och sen vind- och vattentätt. Händer och fötter är galet svårt att få till. 

 Snorkallt ute, men Bräntis är äntligen öppet. Firade, så klart, Gunnars födelsedag på snowboard och skidor. Gunnars absoluta favorit är att åka på boxen tillsammans med storebror.                                                                                                                                                                           Efter en och en halv timme i backen var händer och fötter rejält kylbitna och vi begav oss hem för hallon- och marängtårta.
Nu väntar vi på Björns kycklinggryta och med Björn vid grytorna kan väntetiden bli lång.

Fin bana med enkla boxar och mindre hopp.

Tre ljus, tre! 

Gunnar visar Pelle vad som är "äckligt" på tårtan.

Fredag

Ledningsgruppsdag med systematiskt kvalitetsarbete. Fint när man tillsammans frilägger den röda tråden och ser att vi är en verksamhet för barn- ungdomar och nästan vuxna.
Rundade av just innan sex och slank in på Åhlens för strumpköp. Hmm.. folkvimlet försatt trötta tankar i trans och jag glömde helt sonika bort strumporna och vandrade lite planlöst omkring bland reaskyltar och vårkollektioner.
Ingen i familjen, verkligen ingen, orkade ta tag i middagsbestyren. Det fick bli hamburgerhak och gemensam helghandling. Ingemar körde omkring småbröderna i kundvagnen medans Tovaliisa, Björn och jag plockade helgvaror.
Nu äter vi smågodis och ignorerar disken, alla leksaker och smutstvätten.
Fredag.

Snäser och fräser

Snäser och fräser, kastar eldord till höger och vänster så snart ytterdörren slagit igen. Mens. Sena kvällar och vakna nätter. Otvättade klädhögar. Långa arbetsdagar/kvällar/ibland nätter. Dammtussprydda golv. Dåligt dagisstäd och påbackning. Tom såskastrull och hård pasta. Huvudvärk och duracellungar. Allt... och andra livsaccessoarer.

Anstränger mig från topp till tå för att hålla det lyssnande örat och humöret resonabelt.

Börjar en ny utbildning om någon vecka, har längtat så. Nu känns alla uppgifter som pålagor sända från lägre makter. Entusiasmen fattas mig, ett riktigt tomrum.

Tänker att det går över med sömn, te och positiva tankar.

Jake och piraten

Jake och piraten, pizzamiddag och OS krönikan

 Vårt jullov går med resoluta steg mot sitt slut. En ledighet som framförallt bjudit på skilda världar. Jullovets sista dagar spenderas tillsammans och med sånt som vi tycker om: god mat, Jake och piraten, museibesök och i morgon dagstur till Örnsköldsvik. Vi planerar vattenlek, burgare och flanerande i den stad som vi levde i några månader när livet var ungt.

Gunnar är alltid Jake i alla våra lekar och Tovaliisa gojan

Efter pizzakladd badar småbarnen, tyvärr bjuder inte skrutthuset på badkar

Mina barn och andras ungar

...

Jag väntade visst miljoner år

på denna enda minut. (Erik Lindorm)

Vi, Björn och jag, har ägnat halva dagen åt ett, minst sagt, brinnande samtal om livets allra käraste, våra barn. 

Eller snarare det helt vansinnigt subjektiva och vettlösa i relationen mellan förälder och barn. Mer specifikt, är det möjligt att andra vuxna kommenterar eller ens instämmer med förälder i påståenden som på något vis kan tolkas negativt av den sistnämnda?

Upprinnelsen till dagens inomäktenskapliga samtalsämne härrör sig från ett, säkerligen, alltigenom oskyldigt samtal mellan välmenande släktingar rörande en av de små. Förflugna ord som snappats upp av barnen och via djungeltelegrafen nått föräldraöron.

Björn är, som vanligt, objektiv och naken i sitt sätt att se på socialt samspel och relationella dilemman. Jag aningens mer subjektiv, astral och protektionistisk.

Efter långa diskussioner, konklusion. 

Vi, två olika med respekt för varandra... men väldigt olika.

Erkänner till slut att:

- jag ältar alla, eller nästan, uttalanden om mina barn som jag ur en högst personlig synvinkel kan tolka negativt. Inte alltid fruktbart, men kanske i vissa fall helt som det ska vara.

- jag erkänner min egen "äganderätt" till uttalanden om mina barn och kan även bli upprörd om någon håller med mig alltför mycket. Väldigt idiotiskt och objektivt sett vanvettigt.

- jag har nog föräldraångest och vill absolut inte ha fler "ångestkockar" i min soppa. Vill dock gärna ha råd, men bara när det efterfrågas och bara av rätt person. Hmmm helt knäppt, jag vet. 

Funderar på vad Björn kom fram till... säkert något korrekt i vanlig ordning. 

Viva hate

Hammarkullen. Det nya landet. Arbetarklassens sista hjältar. Upp till kamp.
Med vardagscynismens värmande spruteld, Peter Birro.
Chips, lemonad och skyhöga förväntningar. Göteborg i början av 90-talet, indierock...
Först skyllde jag på sömnbristen. Sen på julledigheten som bjudit på diverse trasigheter. Men... fick inget pirrande revoltkänsla. Inget härligt lyckorus som vill mer.
Bullens brevfilm... tänkte på Bullens brevfilm (1987-2000) och började städa.

Nyårspixlar med urusel skärpa

Morgonlek med kojbygge. Bröderna har börjat leka, verkligen leka med varandra.

 Fick finaste vantarna.

Hämtade Tovaliisa som kommit hem efter Londonvisit.

Potatissnurror, fläderlemonad och After eight. Gunnar tog på det finaste hen vet, den rosa tiaran. 

Första dagen på det nya året. Busplaneten, glada barn och härlig bandymatch.