A draft of shadows

 Rafael Lozano-Hemmer skapar en en suggestiv resa in i en interaktiv lek med ljud, ljus och mörker.
Helt fantastiskt och galet kul.
Framför The year`s midnight spökade Björn och barnen som vettvillingar, ända tills vi upptäckte en grupp besökare som roat betraktade spektaklet.
Med ljus- och ljudinstallationens hjälp upptäckte Gunnar för första gången skuggspelet. Magiskt och lite läskigt med storskuggan.

Fredag

Det är fredag, wooooopiedo!
Vi har lämnat en racervecka bakom oss och försöker njuta i ett smutsigt och stökigt hem.
Har fått fem matkassar ekobröd från världens bästa bagare och planerar midnattskaffe med wienerbröd. Ja herre gud så himlans ohälsosamt och dåligt och... underbart busigt gott.
Mens sana in corpore sano.
Alla fem barnen är hemma och just nu så njuter jag av just det.

Golvet under mina fötter

Att vara rasande arg kan vara befriande.
Att vara himlastormande lycklig är alltid gudomligt.
Att känna ivrig längtan är livsbejakande.

Det är den lågintensiva dovhetens irritation jag avskyr, avskyr allra mest.
Den som får mig att bli stingslig, lättirriterad, orolig och allmänt gnällig.
Den transformerar personligheten till de bistra utmarkernas Gulag.

Det enda botemedlet är vänskap, kärlek och omtanke.
Att ha någon att ringa och prata, prata bort järnbandet.
Att handla starka ostbågar och dricka kall cola.

Att äntligen känna golvet under fötterna.

Det tar ett tag att komma hem

Vetskapen finns där hela tiden, att det tar slut.
Att man obevekligt når vägs ände.
Det är svårt att stänga dörren när Gunnar ber mig stanna och " göra äventuyr". Märkligt att komma hem huvudtrött till galet glada små barn och tvätta hjärnan från allt som hör den lilla utanför världen till. Fokusera den stora innanför världen.
Möten och upplevelser tenderar att fastna, vare sig jag vill det eller ej. Rinner inte av och skaver, kliar.
Vi läste Alfons och Gunnar räknade upp alla hen älskar innan sömnen hittade fram.
Älskar pappa.
Älskar mamma.
Älskar Pelle.
Älskar Nicke. (Micke)
Micke kom före storasyskonen. Log och kände att jag kommit hem.

Fars dag

Barnen firade Björn med chokladtårta och wok.

... eller en sanning med modifikation. Tovaliisa bakade en mumsig tårta, Björn sövde småbarnen och sen fikade Björn och jag själva eftersom Tovaliisa somnat.

Att vara lillebror och att ha en lillebror

Pelle älskar att klättra, men till skillnad från sin storebror som behärskade betydligt fler höjdmeter vid samma ålder så "kräver" Pelles strapatser falkögat och den räddande handen. Mao alltid i blickfånget.

Björn och Gunnar knåpade ihop bokstav för bokstav. Tjoho ett namn vi älskar!

Kolla blicken, fokus!

Lillebror

Slå dank

Det är fredag och jag har avslutat första arbetsveckan.
Livsskifte; lite oro och mycket trötthet, men också glädje. Läser (igen) Lin Yutangs Konsten att njuta av livet som övergångslitteratur. Kanske inte ett perfekt bokval... eller så...helt perfekt. ”Kulturen, sådan jag uppfattar den, är först och främst en produkt av fritid. Kulturens konst är därför först och främst konsten att lata sig. Ur kinesisk synvinkel är den människa mest kultiverad som bäst förstår konsten att slå dank”.

Försöker anamma Yutang och "slår dank" på vardagsrummets lurviga matta tillsammans med en ammande liten Pelle och familjens gladaste kock, Gunnar. Dessutom bjuds jag på vällagad vegetarisk mat nu när köksmästaren Björn är föräldraledig. # Farväl äckliga halvfabrikat á la Linda och hej vällagade helisar á la Björn.

Plattpalt, rårörda lingon och stekt lök. Gudagott!

Imorgon

Svag doft av syntetisk äppelblom från fuktiga lakan. Snart midnatt. Säng och kvällslektyr i väntan på tvångssömn. I hallen väntar Pelles sovpåse; virkat lapptäcke och liten kudde. Sovpåsens iordningställande och föräldraledighetens avslut. I morgon äter Björn frulle med Pelle och Gunnar. I morgon.... första dagen på Björns efterlängtade föräldraledighet.