lördag 22 juli 2017

Semestermamman

Semester!
Förväntningar, förhoppningar och positiva affirmationer.
Blå himlar och hav, doften av aftershave i skymningen, uppdragna ben på cykelramen i nedförsbackar. Solen reflekteras genom slutna ögonlock. Sommar!
Sommarvardagen har utvecklats i en lite annorlunda riktning än den förväntade. I går frågade Gunnar när den riktiga sommaren egentligen börjar. - Den riktiga, frågade jag. - Ja den riktiga när man inte behöver ha tjocktröja och jacka hela tiden och vi slipper åka till tråkiga affärer med en massa golv, sa Gunnar.
Vi har köpt det hus vi bor i, bott i de senaste 18 åren. Vi ska renovera. Vädret suger.
Portionsförpackad I-landsångest.
Sommarrealitet nr 2.
Småbarnen har magisk fantasi och kan leka tillsammans i timmar. Underbart och jättebra.
Fantasilekarna är dock utrymmes och prylkrävande, d.v.s. kuddar, lego, filtar, spionsaker, klossar, snurror och diverse sprids ut över hela barnrummet och flyttar sig därefter rum för rum tills jag trampar på någon vass plastbit och får skitont. Påföljande städskrik. Alla städar glatt i några minuter, sen avslutas det hela med att Björn eller jag städar.
Sommarrealitet nr 3.
Tittar på den ogräsbevuxna rabatten. Tittar på grannens uppgraderade dito. Tänker att vår gård ser sådär på landet härlig ut och ogräset gör den spännande.

tisdag 11 juli 2017

Bra dag

I dag kom Maria, Tommy och deras barn förbi på lunch. Fick höra anekdoter från mammas gata, min gata. Grannarna, häckarna som avgränsar de stora trädgårdarna, ombyggnationer i mammas hus... allt det där som bara känns magiskt att få höra om. Allt det där som mamma brukade ringa och skvallra om. Superkul att prata pedagogik då både Maria och Tommy valt läraryrket. Sen körde dom till Boden och vi tog småbarnen och drog till livets första kafferep.
Somrigt fika, skratt till möhippiga anekdoter och allmänt härlig stämning. Torpet, eller det magiskt vackra palatset, förtrollade mig helt. Trapporna, färgsättningen, detaljerna i lister och dörrfoder... åh!
Rundturen till ateljé och bostadshus blev pricken över i:et.
Mot middagstid åkte vi hem och lagade vårrullar. Alla barnen och Taavi kom hem, huset fullt.
En bra dag helt enkelt.

måndag 10 juli 2017

Att komma till stugan

Bilen packades så snart semesterminuterna kickat in. Märkligt att vi alltid drar med en massa onödigheter när erfarenheten skriker packningsminimalism. Gunnar längtar alltid till fjällen, stuglivet liksom klär honom. Från öst till väst genom inlandet. Håkan högt!
...stig till toppen av världen
Där änglar leeeeker
Res dig efter varje smäll
Du har en ängel på din aaaxel
Din tid kommer...din tid kooommer....
Mistlur och eufori. Baksätet täcks av utspottade brödklumpar, leksaker och packning som inte kunnat mosas in i bagageutrymmet. Samma gårdar och gräsbevuxna uppfarter passerar förbi. Handlar det nödvändigaste i Storuman, sen sista etappen. Känslan är alltid maratonlång, men sen öppnar sig himlen och jorden sträcker på sig. Juli med snöklädda fjälltoppar. Pelle frågar, för tusende gången, om vi är i stugan snart. Vi svarar snart. Gunnar svarar snart. 
När vi passerar Ica nära i Hemavan är längtet allomfattande och bilen vibrerar av tillbakahållet spring. Stugan som gömmer sig längs en gräsbevuxen sommarväg viskar välkommen. Ormbunkar, smörbollar och högt gräs. Fjälldjungeln lockar och barnen rusar runt och leker riddare, doktorer med svärd (?) och små hundar. Intensiva timmar av uppackning, kvällsmat och sagor. Sen övergår all livskakofoni i lugn och semesterharmoni. Sovande barn, en kall öl och Den allvarsamma leken på dvd. Stråk av vemod. Tar farväl av Mikael Nyqvist. Tänker på mamma. Cancerhelvetet som den gemensamma nämnaren. Tänker på hur skört och värdefullt allt är. 
Somnar och sover tungt. Vaknar till sommarsvalka och solklädda berg. 
Bakar fårostbullar och Tottekaka. Gemken väntar med fjällbjörkar, bäckar, ängar, klippor och snösluttningar. 

måndag 3 juli 2017

Semester

Jag har slitit in i kaklet, men nu blir semester!
TJO!
Jag vill till fjälls.
Jag vill bada.
Äta sommarmat.
Läsa biografier.
Rensa ogräs.
Planera renovering
Paddla på blanka fjällsjöar
Svettig nå fjälltoppar
Njuta av lugnet och solen som blänker genom stängda ögonlock
Åh sommar nu kommer jag!

lördag 24 juni 2017

Midsommardag

 Midsommardagens utandning.
En härlig midsommar med Lisa, Johan och barnen. God mat, helt fantastisk sill och vädergudar i medvind.
Lite vuxentrött midsommardag med lek, lek och lek.
Olika rätter till middag; barnversion av korv och makaroner, vuxenversion av fisktaco.
Björn läser saga och jag har röjt middagen.
Njuter av renstädat köksbord och golvets tystnad.
Ensam i soffan med citronlemonad, sista delen av Alex Schulmans Glöm mig och pioner i full blom.
I morgon söndag och sedan sista arbetsveckan innan semesterveckorna som, tyvärr, känns arbetstyngda och vuxenpragmatiska.

måndag 19 juni 2017

Arbete, snart sommar

Går in i arbetsårets sista skälvande veckor. Elever och lärare landar i en ack så väl unnad ledighet. Skolgården har återigen fyllts av sommarmedarbetare och ynglen i dammen har hoppat iväg som små grodor ska. Ljuset bor här och sommarvärmen kom lite som en chock för min snösjäl. Om två veckor väntar ledighet, eller snarare stug- och husfix. I 17 år har vi levt inom dessa skeva väggar som inte är våra, i alla fall inte på papper. Idag besiktades huset inför köp, vårt husköp. Drömmen om att bo vid havet får ge vika för allt praktiskt som närhetsprincipen kan erbjuda, men utöver det pragmatiska vilar också nostalgin och kärleken till huset och platsen. Här har jag haft värkar med tre av våra fem barn. Här har de lärt sig gå, springa och göra bus. Här har vi varit lyckliga, arga, sorgsna och allt däremellan. Vi bor kvar och om gud och banken vill så lånar vi en massa kosing och köper huset. Nu i sommar. Vi listar panelbyte, slamfärgskok och golvläggning. Estetiken i det hela dryftar vi om, men en sak vill jag, vill jag verkligen. Jag vill bjuda in William Morris magiska blommor i mitt vardagsrum. I stugan ska vattenledningen som grannen körde av lagas eller bytas, men Ingemar har lovat att stödja oss med sina händiga händer och tankar.
Alltså arbetsårets sista veckor och sedan en massa annat arbete.

måndag 12 juni 2017

Så tar dom studenten

På onsdag sjungs Den blomstertid och bakom krönet väntar den ljusnande framtiden. 12 år sedan hade en pirrig förstaklassfröken målat 19 bilder och skrivit verser till stor-små människor. På onsdag kliver dom av på slutstationen och sen väntar andra livsäventyr. Några har jag fått ynnesten att följa på nära håll, ja ett fåtal till och med undervisa, men alla finns med mig. Alla och envar. Funderar på vad dom ska ha på sig. Hur långa dom blivit. Hur deras drömmar har levt kvar eller förändrats. Jag vet att dom är helt fantastiska. Jag vet det för jag kände dom så himla väl. En del, hoppas flera, minns mig kanske i alla fall lite. Den där fröken som alltid tappade bort nycklar, skrattade mycket och som tyckte och tycker väldigt väldigt mycket om dom. Har en bok med minnen, en bok med roligheter, älskvärdheter och barnsligheter som sagts och gjorts under våra år tllsammans. Hade det varit möjligt så hade jag bjudit dom på partaj och gråtmild fått läsa ur min minnesbok. Om jag har riktigt tur så träffas vid vid nått upprop eller nått, kanske har dom en liten ettagluttare med samma glada uppsyn som kallar dom pappa eller mamma. All kärlek från en gammal fröken till världens finaste ungar som en gång var mina elever!
Tro på er själva och följ era hjärtan. Efter 12 år så är framtiden helt er egen.